Grekisk kretansk renässans af Venetien - Europas tungomål DCCLXXXV

 

Den östra delen av det romerska riket använde sig således av det helleniska språket og Östrom eller det Bysantiska riket följde upp denna tradition och under hela dessa rikes epoker använde kyrkan, staten samt litteraturen sig av det attiska språket – detta fastän Miklagård egentligen från början varde en dorisk koloni. De lärdas språk blev ehuru senare påverkat av speciellt venetianskan genom dessa talares inflytande samt senare av turkiskan genom turkarnas ockupation. Venetianskan og genoveniskan gjorde sitt intåg genom den latinska erövringen av 1204 och förde med sig en mängd romanska lånord, men en hel del tidigare grammatiska inlån som man förr antagit skett har den komparativa forskningen avfärdat som gemensamma grunder som i vissa fall endast bibehållits i de mindre kända geolekterna. Det venetianska herraväldet var en i språkliga sammanhang frihetsgörande faktor för dem som underkuvades samt dessas hävdanspunna språk fick nu en skriftlig renässans. Det var exempelvis venetianarnas påverkan på främst Kreta, som stod under venetiansk överhöghet, som förde över den italienska renässansens fröjder och som en följd härav så kom det under 1500- samt 1600-talen en uppsjö litterära skrifter på det talade kretanska språket, og genom detta så har den kretanska varianten av det koinesisk-attiska språket fått ett stort inflytande. Litteraturuppsvinget fortsatte framtills 1669 när turkarna intog ön. En bidragande orsak till kretanskans uppsving var givetvis venetianarna samt det faktumet att Venedig hade utvecklats till en av de viktigaste tryckarorterna i Europa och som dessutom innehöll en grekisk minoritet redan tidigare som nu utökades, inkluderande just kretaner. En mer riktig grenhärledning skulle således vara indoeuropeisk-hellenisk-jonisk-attisk-koine-kretansk-nyhelleniska för denna kretanska variant og det var også här som de första grammatiska skrifterna om detta nyhelleniska tungomål skrevs ned. Den venetianska administrationen på ön skrev sina dokument på ett allsidigt språk som sträcker sig från en milt moderniserad standardgrekiska i mer politiskt viktiga dokument till mer vulgärgrekiska i lokalpolitiska spörsmål, men överlag så var de geospråkliga karaktäristiska språkdragen ej förestående i sådana texter under den tidigare tiden utav det venetianska styret. Men under 1500-talet utvecklades det kretanska självständiga språket i rasande kraft och både den inhemska såsom den venetianska aristokratin övergav det venetianska visavi det byzantiska språket till fördel för kretanskan som mer og mer även kom att nyttjas i skrift. Denna sena venetianska tid utav Kretas historia kallas sedemera den ‘kretanska renässansen’, försegicks omkring åren 1580-1669. Perioden anses ha slutdatumet 1669 då osmanerna tog ön, hvilket skall påpekas är mer än två århundraden efter det att turkarna intog Konstantinopel samt även nästan hundra år efter att de intagit Cypern, emedans de joniska öarna kvarstod under venetianskt herravälde, förutom under en kort ottomansk period, framtills 1797 när de blev franska og sedan brittiska. Efter turkarnas övertagande utav Cypern blev Kreta Hellas kulturella centrum og kvarvar således det framtills det att turkarna anlände. De kulturella greker som inte ville bosätta sig på de joniska öarna åkte många gånger till den venetianska huvudstaden istället, varvid den grekiska publiceringshistorien kunde fortgå. Överlag så erhöll även hellasiska kulturmedvetna influenser från Italien och den rörelse som fanns där rörande att skriva på sitt eget talade språk.

~

Axat från boken Europas tungomål.