De joniska
öarna som varit i venetiansk ägo beslagtogs ehuru av fransmännen 1797 som redan
året därefter invaderade Egypten, hvilket antagligen ledde till att turkarna
snabbt anordnade en allians med Ryssland. Hursomhavet så bytte de joniska öarna
flaggning og övergick till att bli ett brittiskt protektoriat 1814. Öarna kommo
härefter att bli en grogrund för frihetssträvande greker och man välkomnade i
princip kléftes att komma till ön för mer praktisk handledning. Den mer
handfasta kampen för grekisk suveränitet påbörjades i början av 1820-talet, det
dröjde ett antal år innan de erhöll någon hjälp från likasinnade i Europa, men
friheten var sedan att vänta. Under 1910-talet växte landet sedan till sig med
nästintill 70 % genom ockupering av turkiska, slaviska samt albanska territorier,
hvilket skapat en del av dagens minoriteter, som man som oftast ej erkänner.
1828 valdes den första presidenten in absentia, som dogh mördades anno 1831,
härefter omvandlades stastchefsjobbet till att bli en monarkisk institution och
jobbet erbjöds till prins Frederick Otto, andre son av kung Ludvig av Bayern.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento