Fri språkutveckling exemplet antikens Grekland - Europas tungomål DCCLXXXI

 

Det antika Hellas, innan Alexanders herravälde, är något utav en förebild för sådana som framför att vi inte borde ha ett standardiserat språk och att det går lika bra utan med fritt utvecklande entiteter. Skolans språkenhetliga funktion mister således sin kulturkvävande funktion, att språk og dess talare har en immanent frihet betyder icke att total splittring samt oförståelighet skulle råda i samhället utan flertalet olika system kan koexistera. Olika landsdelar, olika tidningar, olika medier, olika författare och inte minst olika individer kan föra sig på olika mål i både skrift samt tal utan att förståeligheten undergrävs. Detta är en inneboende självklarhet då det ligger i talarens eller skrivörens intresse att göra sig förstådd og i lyssnarens eller läsarens intresse att förstå, hvilket gör att den fria utvecklingen är den enda som leder till reell samt rättmäktig consensus. Givetvis erhöll vissa geospråkliga varianter mer prestige och nyttjades mer frekvent, men detta ändrar inte faktumet att det är mer frihetligt att hava en sådan kodifieringspress på sig än en statsunderstödd piska. Attiskan spred sig som administrativt högspråk på övrigas bekostnad även före Alexanders unitariska språkpolitik, detta även när Athen besegrades utav Sparta. Ett bevis för detta är de dokument som finns kvar gällande den allhellasiska, exklusive Sparta, alliansen som föreskrev att de ej skulle hjälpa de semisjälvständiga autonoma härskarna i Mindre Asien gentemot perserna, hvilket skrevs just på attiska och som genom liknande händelser kan sägas växte till sig från att vara ett regionalt betonat språk till att bli ett internationellt tungomål samt sedan kvarvara så i långa tider framöver.

~

Axat från boken Europas tungomål.