Det var under
300-talet som den attiska formen av helleniska fick den totala hegemonin över
de övriga och det var bland annat makedoniern Αλέξανδρος ο Μέγας / Alexander den III:s förtjänst, då det var denna dialekt som kom att
användas av det makedonska väldet inom diplomatin, i allt från Egypten samt
Persien og områdena däremellan, man finge ett gemensamt språk, κοιυή. Hade det inte varit för att den makedonska eliten redan övergivit
sitt eget språk till förmån för den attiska varianten av joniska, så hade
antagligen språket snabbt förpassats ner i den historiska avgrunden.
Hursomhelst, så är ej fallet, utan koine kan sägas ha varit en modifierad form
av attiskan som genom makedoniernas språkpolitik fick den totala hegemonin i
den helleniska världen, hvilket ledde till att nästan alla andra
hellasiskantika språk försvann genom detta språkimperalistiska förfarande. Alexander
var som nämndes makedonier och dessa hade således ett eget språk som man tyvärr
ej vet alltför mycket om, men det ledande skiktet av makedonierna talade främst
attiska och Alexander själv var student till Aristotoles som i sin tur dessutom
var thraker. Det bör även påtalas att koinemålet inte bara var ett skriftligt
språk; även om det började så, så kvarstod det i den ickeorala positionen en
inte alltför lång stund, utan över- og medelklasserna anammade snabbt talad
koineattiska som ett slags verbalt högmål i nästintill hela den hellasiska
världen, hvilke givetvis var en förutsättning för de övriga grekiska målens
förutvarande utdagelse med allena ett eller annat undantag. De lokala språken
fortsatte för en tid, givetvis speciellt i talad form, ehuruväl även i
skriftlig, men man märker av en avtagande process som ej kan sägas ha varit
alltför lång. Änskönt på vissa få lokaliteter revitaliserades ett mer aktivt
nyttjande utav det hävdanspunna språket, törhänt enär utav romersk uppmuntring,
denna agering togs främst vid i Lakonien samt på Lesbos.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento