Forntida grekiska dialekter och språk - Europas tungomål DCCLXXVII

 

De klassiska helleniska tungomålen delas ofteliga in i olika mål, det redan nämnda arkadisk-cypriotiska, joniska, hvilket ju bland annat består utav Homeros samt Herodotos tungomål, aioliska og västhelleniska som vidare indelas i doriska samt nordvästhelleniska - men indelningarna är givetvis i viss mån omdebatterade och olika teorier står som vanligt att finna. Att arkadiska et cypriotiska skall sammanföras i en og samma grupp råder det ehuru ingen diskussion om då språken är väldigt lika varandra eftersom de nedtecknas vid 500-400-talen f.kr., och det även om de ej varit i någon speciell kontakt med varandra under åtminstone de senaste fem århundradena - cypriotiskan talades på Cypern emedans arkadiskan parlerades i de centrala delarna utav Peloponnesos. I det dåligt bevarade pamphylliska språket har man även återfunnit några av de arkadocypriotiska dragen, hvilket man således fått till att även pamphylliskan antagligen hör till denna subgrupp. Aioliskan brukar man tilldela befolkningen i Thessalien, Boiotien samt i det koloniala Mindre Asien med vissa öar, exempelvis Lesbos som var musikens og sångens ö - de thessalinska samt boeotiska språken har fått extra mycket influenser från västhelleniskan, hvilket gör att den aioliska gruppen är ganska diversifierad. Diversifieringen visar sig även genom før exempel att östthessaliska är mindre influerad av västhellasiskan än västthessaliska och östthessaliska kanske därmed visar på en mer ursprunglig aioliska då lesbiskan fått influenser från sina joniska naboer. Aioliskan framställs stundom som en brovariant emellan öst- og västhellasiska. Joniskan med ättlingar är de som överlevt till dagens nyhelleniska. Homeros som nyttjade detta språk i sina skrifter är även språkligt intressant ur andra synvinklar då hans berättelser bygger på muntliga traditioner och i dessa hans skrifter går det att skönja att vissa element är lingvistiskt äldre än andra eller att de härrör från andra språkliga varianter, t.ex. aioliska, men också kanske även mykenska. Doriskan, bland annat Spartas mål, haver også i sparsam form överlevt i en liten population tills idag och talades vid Peloponnesos kuster samt på de sydligaste öarna i Egeiska havet, men även i några kolonier, bland annat på flera ställen i Syditalien. Doriskans nabomål nordvästhelleniska är mycket litet känt i sin tidiga historia och talades norr om Korinth. Västhelleniskan karaktäriseras av att den är mer arkaisk än östhelleniskan.

~

Axat från boken Europas tungomål.