Totalitära staters dödande samt kommunitarismen - Postmodernisme premillénaire LXIII

 

Om man räknar i dödsfall så står det klart att det är de vänstra totalitärerna som är värst under 1900-talet, - men å andra sidan så äro alla av samma ‘skrot och korn’ och ingen drar sig för att nå sina mål oavsett medlen, ej härnu åsyftandes alla totalister utan de totalitärer som styrt med terror som medel under 1900-talet, d.v.s. nazism, socialism, og så vidare. Dessutom så föreligger det ej så stora skillnader emellan dem och vänster-högerskalan får anses som väldigt förlegad. Vänstertotalitärer har dessutom slagit igenom i befolkningsmässigt stora länder hvilket givetvis påverkar själva antalet offer, ju större befolk­ning desto fler opponenter eller i till exempel Stalins fall paranoidiskt påstådda opponenter. Man kan se klara likheter emellan alla totalitära rörelser då de äro grundade på i princip samma sätt, men man bör akta sig för att dra alltför stora kopplingar emellan dödande og totalism - ty det finnes pacifisistiska totalistiska rörelser likaså, till exempel ekologismen. Men om vi tittom på 1900-talets democideringar så får man klart för sig att det är de totalitära staterna som begått katastrofalt mest democideringar, detta kan vi göra med hjälp av Rummels forskning1) - här skall dogh göras en extra anmärkning då Rummel diskuterar kring hur regimerna äro tillsatta, inte kring hvilken specifik ideologi de företrädo, d.v.s. totalistisk / auktoritär i vår mening eller icke. Även totalistiska ideologier kan komma till makten genom demokratiska medel men också acceptera demokratins spelregler avgåendes vid valnederlag nästföljande gång, då minskandes risken för democideringars skeenden då de må till svars stå inför folket. En annan artikel av honom som är av lite mer relevans för undersökningens ethos är “Is Collective Violence Correlated with Social Pluralism”2) och som titeln antyder så undersöker han det som titeln antyder gentemot religiös, etnicitets, raslig eller annan kulturell divisionerings pluralism och hans resultat är, uti­från M. G. Smiths forskning, att det föreligger en korrelation emellan social pluralism utifrån de nämnda variablerna samt kollektivt våld, og då speciellt emellan diversi­fieringen i etniciteter samt religiösa grupperingar. Konklusion av Rummels forskning måste bliva att en enhetlig kollekt­ivistisk grundad kultur, etnicitet, religion, og så vidare, i samklang med en stat som är av dels demokratisk art men också icke för intervenerisk i samhället är att föredra - även om staten icke kunne vara helt neutral, ty då kanske en social pluralism skapas hvilket är grogrunden för kollektivt våld. Kontentan blir en slags demokratisk konservatism eller nationalism - eller i bredare lager kommunitarism, men då det speciellt gällde etnicitet samt religion så är ofta, men ej alltid, dess politiska rörelser förknippade med nationalism og värdekonservatism - båda dessa kan klassificeras som klart kommunitaristiska, förövrigt så ville ju även Fukuyama ha någon slags historisk intolerans og detta borde kanske tolkas som just detta som Rummel här angav - båda dessa är således icke representanter för någon postmodern värld utan snarare tvärtom, detta även om båð af dem hyllo liberaldemokratin.

 

Fotnot

1) Publicerad bland annat i tidningar / tidskrifter, samt ett flertal böcker, i Sverige kort genomgången i Ahlmark, Det öppna såret, 1997:23-66, annars se, Rummel, “War isn’t this century’s biggest killer”, i The Wall Street Journal, July 7 1986; “Power, Genocide and Mass Murder”, i Journal of Peace Research 31, no. 1 1994:1-10; “Democracy, power, genocide, and mass murder”, i The Journal of Conflict Resolution 39, March 1995:3-26; og “Democracies ARE less warlike than other regimes”, i European Journal of International Relations, No. 4 Vol. 1:457-479.

2) i, Journal of Peace Research 34 May 1997:163-175.

~

= Postmodernisme premillénaire