Totalismens etymologi - Postmodernisme premillénaire LXIII

 

Totaliteten exemplifieras genom den vanliga reglen i klaner att om en medlem av pankuš är skyldig så skadar det hela pankuš genom sitt brott, i ritualer finnes også reflektioner av protoindoeuropeiskans hner- ‘mana’1) - den kollektiva synen angående bestraffningar för individuellas fel rådde till exempel i Kina under Qin, 300-talet f.kr., där räknandes grupper om fem till tio familjer.2) Sanskrit pañca, som vi erfått termen ‘punch’ ifrån, samt hettitiskans term för totalitet äro ovedersägeliga faktum, og bara den kopplingen är intressant i sig, sammansatt med de indiska kopplingarna emellan raser, klaner og folk samt termen fem, överfört tillbaka till Anatoliens anatoliska, d.v.s. i detta fallet hettitiska, samt de där funna lagarna, gudsliga kopplingar, kungens män, og så vidare, ger en intressant men kort inblick i den indoeuropeiska kulturen. Vi havom även fått en inblick att det är gruppen som åberopas när individen felar, enligt gruppen. Det har innan påyrkats att post­modernismen icke kan ges en tidsbestämning - samma sak torde gälla för modernismen, men för detta skulle behövas långt mycket fler exempel än den totala summan av ena handens fingrar även om det äro intressanta kopplingar. Den som emot sin intellektualism ej är intresserad av sådant här eller ej är förmögen att se de potentiella kopplingarna till olika saker kan åtminstone nöja sig med att veta att termenologin samt innebörden av totus är långt mycket äldre än vad de latinska et antika förebilderna hava att förtälja - og det även om fenomenet enligt modernisterna samt postmodernisterna ej började förrän sisådär på 1600-talet, det snarare kor­rekta är minst 1600-talet f.kr. då detta minst kan skönjas om vi tagom det minsta möjliga från det hettitisk­ans pankuš - vill vi senare koppla det till protoindoeuropeisk kultur så får man således gå flera tusen år bak till i tiden. Lustigt nog så fanns ju även absolutistiska kungar i tidigmodern tappning i denna premoderna värld,3) givetvis ej bara här utan det åtfunnes ju även i faraornas land, i Kina, og till exempel hos våra baltiska grannar som till exempel syns i det fornpreussiska ordet mystlastibbi ‘kungadöme’ som antagligen skall läsas som mystlastippi där ändelsen -stippi betyder ‘totalitet, helhet’, ordets inledelse är kommet istället för ordet för ‘prins’, mistran, og betydelsen blir således ‘prinstotalitet’, d.v.s. en passande term för ett totalistiskt kungadöme.4) Totus har förövrigt ett annat etymologiskt ursprung, men således samma betydelse og det torde vara semantiken som är av vikt, icke ordklyveriet, kommandes ifrån protoindoeuropeiskans *teuta- som betyder ‘stam’, bland annat gåendes igenom till protogermanskans *theudā-, gotiska þiuda, ‘folk’, gotiskans þiudans betyder förövrigt även ‘kejsare’, og härifrån deriverat till bland annat ‘deutsch’ samt ‘dutch’, den suffixerade formen av *teuta- är *teut-onōs- ‘de av stammen’, termen åtfinnes exempelvis i keltiskan, forniriskans túath, samt italiskan, oskiskan har till exempel touto, umbriska totam, og härmed latinet samt numera även svenskans teuton, termen åfinnes även på hettitiska, tuzzi, där betydandes ‘armée’ men likväl översättningsbart till ‘collectivity of people capable of bearing arms’, ordet finns även i baltiskan samt måhända i illyriskan - sedan är det givetvis förestående i totus.5) Det är givetvis väl att märka att detta passar bra in i den samhälleliga organismtanken, gällande den så kunne man även se att i de hettistiska skrivelserna så skrivos ordet ofta med hjälp av ett såkallat sumerogram varhän man nyttjar sumeriskans ERÍN.MEŠ som likväl betyder ‘armée, truppgrupper, soldater’, men även den allmänna kollektivismen ‘folk’ og det är ofta svårt att veta vad som avses.6) Den svenska termen ‘alla’ kommer ävenledes från den etniska benämningen arya-.7)

 

Fotnot:

1) de engelska citaten, om inget annat nämns, härrör från Lehmann, 1970:3-9.

2) Fairbank, 1994:55.

3) För en omfattande genomgång av fenomenets spridning i princip över hela världen, se La regalità sacra, 1959.

4) Schmalstieg, Studies in Old Preussian, 1976:78-79, se även pp. 82-83.

5) Watkins (ed.), 1985:teuta-, Bonfante, 4:164-174, Zimmer, 63:221-225, Gamkrelidze & Ivanov, 1995:652-653, 835-836, Ivanov, 1998:69-94.

6) Houwink ten Cate, “The history of warfare according to Hittite sources: The Annals of Hattusilis I”, i Anatolica, XI:55-57.

7) Bader, 80:57-90, spec. t.ex. ps. 59-61.

~

= Postmodernisme premillénaire