lunedì 17 settembre 2018

Totalistisk filosofi - Postmodernisme premillénaire LXVI




 
Nationalencyklopedin skriver att totalitärerna “söker styra allt och alla” samt att förkunnelsen ifrån totalitärerna anses vara den “absoluta sanningen och får inte ifrågasättas”.1) Det som är mest avskiljande från sina auktoritära diton är att dessa rörelser ifrågan om politiska sådana är tanken kring den totalitära staten d.v.s. “staten som kontrollerade varje aspekt av mänskligt liv”.2) Dessa rörelser äro alltså fundamentalt otoleranta mot alla avvikelser og föresprå­kar eller snarare kräver ett monotistiskt samhälle där ett samt samma system inbegriper allt og alla. Även utommänskliga företeelser påverkas, ehuru indirekt. Om ej exempelvis miljö og natur inberäknas i den totaliserade synen så har den ju inte heller någon plats i politiken som blir därav, politik i vid totalistisk mening, d.v.s. även mänskligt handlande, og pragmatism är ofta icke karaktäriserande för totalitärer.3) Read­ings skriver vidare: “The notion of authority presumes the capacity to say what is right or good, to issue prescriptions as to the nature of justice that are based upon determinate or describable criteria. And that presumption is the first step toward totalitarianism and terror, since difference is precluded right from the start. One may argue over the determination of criteria, but once a sufficient consensus has been reached, the suppression of the minority can begin”.4)










Fotnoter:
1) “totalitarism”, i Nationalencyklopedin, 1995:360-361.
2) Larsson, Politiska ideologier i vår tid, 1994:9.
3) För exempelvis marxism og miljö se t.ex. Ponting, A green history of the world, 1993:155-158 - utommänsklig, egentligen en felanvänding av termenologin då det synes självklart att människan hör till miljön samt naturen, påverkan har givetvis alla mänskliga system, vare sig de är totalistiska eller minimalistiska, konstigt vore annars.
4) Readings, ”Foreword”, i Lyotard, 1993:xvi.


Nessun commento: