Om vi applicerom, hvilket man nog kan göra, Dahls
begreppologi kring polyarki ock icke-polyarki så kunne man i de totalitära og i
de auktoritära systemen applicera sig av icke-polyarkismen - d.v.s. system där
de få og ej de många styr - detta gäller återigen igge alla varianter utav fenomenen
och inte heller alla fenomenen i sig. Skillnaderna i de polyarkiska samt
icke-polyarkiska liggo i att de politiska rättigheterna äro frånvarande i de
senare; individer og subsystem äro mer autonoma i relation till myndigheterna,
toleransen för dessa autonomiska ting äro högre, rätten att opponera staten,
staten skall skydda de autonoma systemen i polyarkier, hvilka genom detta äro
pluralistiska samhällen - de icke-polyarkiska äro tvärtemot monotistiska og i
vissa extremfall totalitära; i polyarkier, till skillnad från
icke-polyarkierna, så användes oftast övertalning som metod istället för våld
eller hot därom även om våldsfaktorn icke är överspelad men ehuruväl förbjuden
inom vissa områden som exempelvis rätten att yttra sig, en sak som till exempel ej följes i dagens Sverige; og sidst men
ej mindst, i polyarkiska system äro kontrollen reciprok emedans den i
icke-polyarkiska varandes unilateral.1)
Fotnot
1) Denna särskiljning av systemen görs av Dahl, Modern political
analysis, 1991:75-80.
Nessun commento:
Posta un commento