Skoltsamiska ~ Sää’mkiõll

Av skoltsamiskan, sää’mkiõll, finnes idag ungefärligen 300 talare i Finland, främst i Sevettijärvi, plus runt tjugo i Ryssland, tidigare fanns tungomålet även i Neiden, Njauddâm, i Norge men har där tragiskt nog dött ut.

Språket har officiell status i Inari och kan utläras i skolan men det är väldans få barn som lär sig, samt talar, språket varvid det är på aktivt utgående, mer så än fallet är för inarisamiskan med ungefärligt samma antal talare.

Emellan 1978-1984 fanns en liten publikation på språket, antagligen den enda sådana som funnits men i likhet med inari så har skoltsamiskan intagit en ny domän genom modern musik då Tiina Sanila havandes utgivit världens två första fulltaligt skoltiska CD-skivor med rockmusik.

För detta samt annat samiskt arbete har hon erhållit pris från Lapland. Väl bekomme.

~

+ Europas tungomål

Bosnisk kroat, anno 1901 - Europas tungomål CDXXXVII

~

= Europas tungomål

Manlig sexolog

det var någon som sökte på ovan ord, kom till mig.
jag borde ta betalt

~

Sexologiskt betonade böcker jag skrivit är Erotica samt serien Tu est Divina.

Bosniskan - ett je/ijekaviskt språk - Europas tungomål CDXXXVI

Både serbiskan som kroatiskan tillhör de sydslaviska målen av den štokaviska grenen ock štokaviskan är uppdelad på tre olika subgrupper, ekaviska, je/ijekaviska samt ikaviska. Serbiskan hör till ekaviskan och skrivs med det kyrilliska alfabetet, emedans kroatiskan samt bosniskan, för övrigt i likhet med montenegriskan, hör till je/ijekaviskan som skrivs med det latinska alfabetet. Bosniskan har alltså mer att göra med det kroatiska målet än med det serbiska, men ändock så kan man ej helt ensidigt säga att bosniskan är en kroatisk språkvariant, då bosniskan har utvecklat vissa egna karaktäristiska drag, främst vad gäller ordförrådet. Bland annat så har bosniskan långt flera inlån från arabiska ock turkiska än vad de övriga språken har, dessa inlån är heller ej allena inom religionens sfär, utan berör alla möjliga profana områden, men är frekventast i områden som domineras av muslimer. En del av inlånen är medvetna orientalismer, men långt ifrån alla orientaliska influenser haver sådan bakgrund. De olika sydslaviska språken skall givetvis ses som ett språkkontinuum och bosniskan är lika mycket ett eget språk som hvilket övrigt sydslaviskt språk som helst. Hur stor del av befolkningen som talar bosniska respektive kroatiska eller serbiska är svårt att säga och det följer antagligen de etniska linjerna och språken kommer med all sannolikhet att distinktsera sig allt mer och mer ifrån varandra för att påvisa sin äkthet och frihet som språk och även för att visa på skillnaderna emellan dem, samtidigt som de normala flödelseinfluenserna kommer fortsätta i regionen. I Bosnien nyttjas främst latinska alfabetet, men tidigare skrevs delvis med arabisk skrift av nästan alla litterata framtill och med 1900-talet, men det fanns en tidigare unik skrift utvecklad från kyriliskan benämnd bosančica, och fortsatte att användas långt in i tiden utav de adliga. Väldigt få använder sig av dessa, för regionen, historiska skrifter i nutid.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Livskärlek

jag vill ej fortleva
om jag ej med dig få sammanleva

~

Bosniskan - ett serbokroatiskt språk - Europas tungomål CDXXXV

Ur språklig synpunkt så var Bosnien-Hercegovina kanske faktiskt den mest homogena av de olika delrepublikerna i Jugoslavien och språket som talades där benämndes serbo-kroatiska och härstammade enligt linjerna indoeuropeisk-slavisk-sydslavisk-västra grenen - tungomålet kallas nu bosniska av bosjnjakerna, kroatiska utav kroaterna, emedans serberna hellre benämner sitt språk som serbiska. Men det skulle vara osant att säga att bosnierna enbart av politiska skäl skullo vilja döpa om sitt språk istället för att använda serbokratiska eller kroatserbiska som det också kallades, av bland annat kroaterna, för det existerar märkbara skillnader varianterna emellan. Det var inte förrän 1954 som man slog ihop de tvenne olika språken, kroatiska og serbiska, till ett språk dominerat av serbiskan. Serbiskan samt kroatiskan skall behandlas senare under mer berörda länder, men för att åtminstone lite förstå bosniskan är det tvunget med en kort förhandsinformation. Omkring 2,2 miljoner är bosnjaker, 1,5 miljoner serber samt runt 600 000 kroater.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Ytligt

det blir till hennes ysterliga ynnest att
ynkryggar yrslas, samt önskar yngla

~

Bosnien et bosnjakerna i Bosnien-Hercegovina - Europas tungomål CDXXXIV

Bosnien-Hercegovina är i det stora hela uppdelat efter etniska markörer, en kroatisk, en serbisk samt en muslimsk, men huru befolkningen etniskt identifierar sig äro främst utefter religiösa og historiska aspekter. Kroaterna är katoliker og främst boende i norra Bosnien, serberna äro serbiskortodoxa, emedans muslimerna äro som på namnet höres muslimer, främst sunni. Från början var detta illyriskt territorium och namnet Bosnien tros komma från det illyriska Bosona ‘rinnande vatten’, namn på floden Bosna, sedan har här varit romare, galler, gepider, avarer, goter, hunner, alaner – sydslaverna ankom runtomkring 600-talet. Lokala stormän styde landets olika regioner men från åtminstone 900-talet och framåt har Kroatiska kungar haft anspråk på området, om de sedan verkligen kunnat styra är en helt annan fråga. Den första bosniska statsbildningen kom till på 1100-talet under banen Kulin Ban, ‘ban’ är en antaglig avarisk adelstitel, från början ett lydrike under Ungern men helt självständigt från 1377, varandes så framtills osmanerna erövrade Bosnien 1463, tjugo år senare även Hercegovina. Under denna tid skapades även under en kort period en självständig bosnisk kyrka, den bogumiliska, hvilken var dualistisk och ansågs vara kättersk utav både katoliker såsom ortodoxa. Förföljelserna som kom därutav var bland annat orsaken till att bosnierna fick en förkärlek för att konvertera till islam, det var ehuru ej bara bogumilerna som konverterade, utan även en del katoliker, ock ekonomiska incitament spelade likväl en del roll i konfessionsändringen. Redan under den tidigmedeltida tiden benämns befolkningen som bošnjani, latinets bosniensis, och det var under det nya ottomanska styret som etnonymet fick sin nuvarande utformning. Mot slutet utav 1600-talet var hela tre fjärdedelar utav den bosniska befolkningen muslimer, men man beräknade att ungefär 40 % utav befolkningen i Bosnien-Hercegovina var muslimer innan delningen utav Jugoslavien skedde. Hursom, 1878 annekterade Österrike-Ungern området men efter storkriget som var under 1910-talet tillföll Bosnien-Hercegovina till Konungadömet Jugoslavien. Under Österrike-Ungern-styret finge folket benämna sig som bosnjaker, og många gjorde, men denna möjlighet försvann enu och bekallades istället för muslimer. 1971 blev muslimerna erkända som ett eget folk inom Jugoslavien, då man i officiella dokument började skriva muslimer med ett stort ‘M’ i överensstämmelse med etniska benämningar på serbokratiska, 1974 kom erkännelsen även in i författningen. Bosnien og Hercegovina förklarade sig självständigt 1992 och efter kriget framtills avtalet 1995 så är området uppdelat på tu olika administrativa enheter, samt ett fritt distrikt, den muslim-kroatiska federationen eller formellt Federationen Bosnien och Hercegovina samt Republika Srpska samt Brčkodistriktet. De som tidigare benämndes som muslimer gick snabbt över till att benämna sig enligt sitt gamla namn, bosnjaker.

~

Axat från boken Europas tungomål

Helgrind

hostandes hel

häcklefjäll hiade häljeröd

helwetet hälsar hallåå

~

+ Tu est Divina

DN

Kvar

jag har bara nuet kvar
ja, då stannar jag nog ej kvar

~

Språkkarta för Beneluxländerna - Europas tungomål CDXXXIII

~

= Europas tungomål

Saxland bliva Deutschland

I södra Danmark i Nordslesvig talas som bekant tyska utav en del utav befolkningen. I nutiden är det uppemot 20 000-30 000 som har det som modersmål, i formen utav främst standardtyska. Språket har regional officiell status, samt har naturligtvis en fördelaktig position genom sin närhet till Tyskland, en lokaltidning finnes likväl på tyskan.

Existensen utav tidningen är viktig då detta möjliggör för de tysktalande att läsa om danska, regionala samt internationella händelser på den tyska tungan istället för via danskan, eller via tyska tidningar från Tyskland, där kanske inte så mycket står om Danmark eller Nordslesvig. Tyvärr så skriver de dock på tyska, inte på det språk som här hemma hör.

Detta är egentligen –lågtyska-lågsaxiskans / sagsiska språkterritorium, men det har antagligen numera gått hädan på denna sidan gränsen där högtyskan haft för stort inflytande och därmed tagit över som minoritetsspråk.

Man borde satt in hjälp för det saxiska språket, här i sin flanör av sleeswieks, som har stora influenser utav sydjyska. Istället har man hjälpt på utrotningen genom att helt understödja standardtyskan.

~

Även det nordfrisiska språket som talades i sydvästra hörnet af det danska fastlandet har sedan länge dött ut, og samma öde väntar troligen på längre sikt de frisiska grannarna i Tyskland.

+ Europas tungomål

Nyare och mindre minoriteter i Belgien - Europas tungomål CDXXXII

Från 1910-talet og framåt har landet även varit plats för en –hellasisk-grekisk-talande minoritet, nu omfattandes omkring 25 000 – 35 000 talare. Även –slaviskt-talande ryssar finnes i landet och har så gjort sedan 1920-talet, i antal av omkring 3500 personer idag. Även 230 000 av turkisk börd finns i Belgien, men de har kommit lite senare då de anlänt från 1963 och framåt, överlag så har den tredje generationen en mer hemmastadd situering i det belgiska samhället, men turkiska fortsätts talas av många.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Princes of Monaco - Landologica XB

~

+ Tu est Divina II, Censur af svensk og norsk media, Postmodernisme premillénaire, Europas tungomål

Skrifttraditionen hos vallonskan og picardiskan i Belgien - Europas tungomål CDXXXI

Vallonskan skrevs inte ned förrän under 1600-talet, men däremot skrevs en hel del under 1700-talet och under 1800-talet, då även tidskrifter samt tidningar publicerades på språket. Men även om regionen tidvis åtnjutit politisk frihet, så har vallonskan aldrig åtnjutit rollen som ett officiellt skrivet språk, detta även om språket stigit upp ur den medeltida latinsfären någon gång emellan 700-talet og 1100-talet. 1856 bildades Société liégeoise de Littérature wallonne, hvilket senare omnamdes till Société de Langue et de Littérature wallonnes. Picardiskan har haft en längre skriftlig historia med start under 1200-talet men nu kan mindre än 17 % av de picardiska barnen tala språket, så framtiden ser även mindre bra ut för detta gamla litteraturspråk. Gällande champenoiskan så är det värt att nämna Chrétien de Toryes från 1100-talet, som ju bland annat författat Lancelot, har ett språkbruk som visar klara spår av chamepnois. Vallonskan och picardiskan har fått ett offentligt rum genom den populära folkteater som existerar ock som nyttjar språken. Vallonskan har även nyttjats i skrift en hel del sedan slutet av 1500-talet då de första texterna uppkom, i en accelererande fart fram till slutet av 1800-talet. Texterna skrevs på olika språkliga varianter, men liégesiskan var i klar numerär dominans. Skriftproduktionen i böcker har minskat kraftigt, men språket, eller språken, nyttjas livligt i mindre skrifter som kalendrer, essäer, poesi, postkort och i radio och även i TV, boð picardiska og walon står att läsa i egna Wikipediaversioner. 1991 togs også beslut från officiellt håll om att myndigheterna har skyldighet i att försöka bevara de olika franska språken som talas i det franska Belgien, hvilka härmed erkänns, men ehuru ej i den grad att de får nyttjas som undervisningsspråk i skolan. Dett bör naturligtvis åtgärdas.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Du

välsmakande essens

~

+ Erotica, Tu est Divina

Gaumäiskan - ett snart utdött språk - Europas tungomål CDXXX

En sociolinguistisk undersökning visar att gaumäsiskan ligger relativt risigt till och man hittade ingen under 40 år som kunde språket ordentligt, utefter vanlig ordning så avtog språkkunnigheten ju längre ner i åldrarna man gick. Den äldsta skrivna gaumäsiska man funnit är en sång från slutet av 1700-talet, under 1900-talet har främst lite poesi skrivits på det slumrande språket, men även teater og les flôves, fabelsk folklore, har haft god spridning samt äro av intresse för etnografer og lingvister.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Aktiv kärlek

Jag känner aktiv kärlek

inför alla

som hos mig vandrat från passiv

till aktiv kärlek

förutom dig som jag ogillar

Ja, det var nog alla

~

Picardiska, champenoiska et gaumäsiska i Belgien - Europas tungomål CDXXIX

Förutöver wallonska talas även änn mer utsatta nordgalloromanska tungomål i Belgien, till dessa belgoromanska språk åthöres picardiska i västra Vallonien väster om det wallopicardiska språket, klart avskiljt från dem, hvilket räknas ha högst 200 000 talare fördelat på ganska många varianter, champenoiska i en liten del av södra landet söder om floden Semois vid staden Bouillon samt nordväst därom tills floden går in i Frankrike, og gaumäsiska ungefär söder om floden Semois i södraste delen av landet precis väster om luxemburgskan och söder om den wallogaumäsiska språkövergången. Picardiskan heter ch’ti / chti’mi på den franska sidan. Gaumäsiskan är nordlorränska ock beteckningen på den lorränska som då talas i Belgien, hvilken inte är homogen, men som utgör ett språkkontinuum emellan de övriga språken i regionen samtidigt som den fått emotta en hel del germanska influenser från främst luxemburgskan. Det står ehuru klart att gaumäsiskan inte kan klassificeras inom de övriga tungomålen, utan utgör en egen romansk språkframväxt inom lorränskan. För att ge något exempel så har latinets magister i franskan gett maître, i wallonskan mêsse, emedans gaumäsiskan istället har mâte, ‘je n‘en veux pas’ blir på gaumäsiska dju n‘ a vu-m.

~

Axat från boken Europas tungomål.

IQ-löshet, se

vart än du än beser

~

Vallonskans karaktäristiska egenskaper - Europas tungomål CDXXIIX

Vallonskan avskiljer sig vidare generellt från övriga språk genom att den mottagit en hel del germanska inlån, man haver även specifika inlån från substratiskans belgiska, som en gång residerade här, hvilka ej gått vidare till andra romanska språk. Mittvallonskan haver ej liga många karaktäristiska drag, men vallopicardiska og vallogaumäsiska har en del karaktäristika och det är olika i olika varianter av de olika språken, en stor del av deras karaktäristika havandes givetvis med picardiska visavi gaumäsiska att beskaffa. Valonskan har som nämnt bibehållit fler arkaismer från latinet, samtidigt som den plockat in fler influenser från germanska tungomål, i både fonetik, lexikon, som grammatik, speciellt fonetiken benämns som extra konservativt och språket sägs ofta ha stannat i sin medeltida fägring.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Attiskan blir hegemonisk og Romersk

Attiskan, den grekiska dialekt som konkurrerat ut nästan alla andra grekiska tungor, spred sig som administrativt högspråk på övrigas bekostnad även före Alexander den stores unitariska språkpolitik, detta även när Athen besegrades utav Sparta, där man talade doriska.

Ett bevis för detta är de dokument som finns kvar gällande den samhellasiska, exklusive Sparta, alliansen som föreskrev att de ej skulle hjälpa de semisjälvständiga autonoma härskarna i Mindre Asien gentemot perserna, hvilket skrevs just på attiska och som genom liknande händelser kan sägas växte till sig från att vara en regionalt betonad geolekt till att bliva ett internationellt tungomål samt sedan kvarvara så i långa tider framöver.

Det var under 300-talet som den attiska formen av helleniska fick den totala hegemonin över de övriga och det var bland annat makedoniern Αλέξανδρος ο Μέγας / Alexander den III:s förtjänst, då det var denna dialekt som kom att användas av det makedonska väldet inom diplomatin, i allt från Egypten samt Persien og områdena däremellan, man finge ett gemensamt språk, κοιυή.

Hade det inte varit för att den makedonska eliten redan övergivit sitt eget språk till förmån för den attiska varianten utav joniska, så hade antagligen detta språk snabbt förpassats ner i den historiska avgrunden. Hursomhelst, så är ej fallet, utan koine kunnandes sägas havandes varit en modifierad form av attiskan som genom makedoniernas språkpolitik finge den totala hegemonin i den helleniska världen, hvilket ledde till att nästan alla andra hellasiskantika språk försvann genom detta språkimperalistiska förfarande.

Alexander var som nämndes makedonier og dessa hade således ett eget språk som man tyvärr ej vete alltför mycket om, men det ledande skiktet av makedonierna talade främst attiska og Alexander själv var student till Aristotoles som i sin tur dessutom var thraker. Det bör även påtalas att koinemålet ej allena var ett skriftligt språk; även om det började så, så kvarstod det i den ickeorala positionen en inte alltför lång stund, utan över- og medelklasserna anammade snabbt talad koineattiska som ett slags verbalt högmål i nästintill hela den hellasiska världen, hvilke givetvis var en förutsättning för de övriga grekiska målens förutvarande utdagelse med allena ett eller annat undantag.

De lokala språken fortsatte för en tid, givetvis speciellt i talad form, ehuruväl även i skriftlig, men man märker av en avtagande process som ej kan sägas havandes varit alltför lång. Änskönt på vissa få lokaliteter revitaliserades ett mer aktivt nyttjande utav det hävdanspunna språket, törhänt enär utav romersk uppmuntring, denna agering togos främst vid i Lakonien samt på Lesbos.

Romarna som kraftfullt gjorde ansteg i historien valde att göra ett undantag för latinets världsherravälde samt använde sig själva av helleniskan i Östrom ock alla lärda romare med självaktning studerade og talade ofta helleniska istället för latin, senare under 1000-talet så var det fortfarande populärt att författa dokument al greco i Italien.

Man kan säga att Romarriket hade tvenne officiella språk, latin i väster samt helleniska, jämte latin, i öster, men båda gingo under samma benämning. Grekiskan började nämligen även självt snart benämnas som Ρωμαίικα, romerska.

Konstantinopel varde det andra Rom, ’η Νέα, δευτέρα Pώμη.

~

Mer om detta står att läsa om i min bok Europas tunomål.

DN

Senryu

lyckligt lottade

varje liv enkom för sig

döden vare med

~

Vallonskans varianter - Europas tungomål CDXXVII

Vallonskan är uppdelat på en hel del olika varianter, men den lingvistiska makten kan sägas vara centrerat till Liége i nordöstra Wallonien som är klassificerat som östvallonska områden där östvallonskan är den ledande, men ej den ende, varianten. Förutöver denna så finns namuroiska, eller mittvallonska, samt väster om detta ett vallopicardiskt språk, även kallat västvallonska eller kanske östpicardiska, emedans man i södra delarna finner ytterligare ett blandspråk, vallolorränskan som även går under benämningarna vallogaumäsiska, sydvallonska samt nordgaumäsiska. Det vallopicardiska og vallogaumäsiska området är från wallonskans synvinkel i vallonsk avtagelse ju västrare eller sydligare man kommer och utgör därmed ett språkkontinuum, såsom oftast är fallet inom de naturliga språkens gränser inom ett gemensamt språkspektrum, typ som inom de romanska eller de germanska språken. Liégoiskan samt namuroiskan uppvisar ehuruväl många gemensamma drag, men östvallonskan är den mest konservativa tungan av alla vallonska språk og avskiljer både fonologiskt, morfologiskt, lexikaliskt samt grammatiskt från de övriga både genom bibehållande av latinska drag som genom nymodigheter eller germanska inlån.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Missförstådda

alla, alltid, av alla

~

Boken Erotica som E-bok

Boken Erotica finnes nu som E-bok.

~

DN

Franskan samt Vallonskan i Belgien - Europas tungomål CDXXVI

Det andra stora språket är då givetvis det indoeuropeisk-italisk-romansk-galloromansk-nordliga målet franska som talas av omkring 4 miljoner av befolkningen fastän de uppbär halva landet till ytan. Karaktäristiskt för den ordinära franskan i Belgien är att den har bibehållit vissa arkaismer såsom septante samt nonante till skillnad från franskan i Frankrike. Annars är det så att franskan tagit över från andra inhemska romanska språk som nu i snabb takt håller på att dö ut, speciellt nämnvärt är vallonskan / walon som talades i nästan hela det franskspråkiga området i nuvarande Belgien med undantag för vissa provinser och var vanligt framtills krigsdramat under 1940-talet. Walon hör till samma nordfranska gren som parisisk-franskan, men räknas ofta som en dialekt till denna, detta fastän en fransktalande förstår ganska lite utav vad en walonare säger. Omkring 10 % av de franskspråkiga är egentligen valonskspråkiga i det dagliga talet, kanske så mycket som 60 % av den vallonska befolkningen anser dessutom att de kan vallonska hyggligt. 400 000 kan låta som en bra grund, men är det ej, då inte de yngre har tillräcklig kompetens i språket för att kunna använda det fullt ut, utan de väljer istället den hegemoniska franskan för sitt dagliga bruk - under de omständigheterna dör ett språk inom sinom tid ut emedans den starka franskan får en allt starkare position, ehuru på de mindres bekostnad. Walonskan figurerar ej i skolsystemet, detta även om språket numera erkänts regionalt.

~

Axat från boken Europas tungomål.

In-u-it

aldrig skall jag le

det är väl då ej din grej

eskimåer dör

~

Judarna i Belgien - Europas tungomål CDXXV

I Belgien åtfinns dessutom runt 42 000 judar varav en hel del talar östjiddisch, emedans det av hävd talade västjiddisch gått om intet, om problematiken kring detta återkommer vi främst till under Nederländerna samt Tyskland. Språket är ehuruväl virilt i den antwerpiska komuniteten och är ett av de få ställen på jorden där jiddisch är det dominanta språket, ett antal tidningar trycks och landet har 45 aktiva synagoger, varav 30 i Antwerpen. Judar har funnits i Belgien sedan första århundradet, men sedan förföljelserna togs vid under 1200-talet, samt digerdödens antagliga härjningar, försvann denna population. Under 1500-talet anlände många sefardiska judar från Spanien, inklusive marraner, varav många bosatte sig i Antwerpen. Efter 1713 finge landet en mer liberal politik gentemot judar ock ashkenaziska sådana började immigrera og framme vid 1930-talet fanns det omkring 100 000 judar i Belgien, varav 55 000 i Antwerpen, där omkring 20 000 var relativa nytillskott från flyende tyska judar. Emellan 1940 och 1944 var dessvärre Belgien ockuperat av Nazityskland og antisemitisk politik fördes genom hela landet, även om många belgare förhindrade dess genomförning på många håll, den belgiska motståndsrörelsen lyckades till og med stoppa ett av dödstågen, Tågtransport XX, så att judarna och romerna på detta tåg kunde fly. Runt 25 000 belgiska judar dräptes dock av de nazistiska bödlarna. I Antwerpen finns idag även några få litauiska judar, georgiska judar, samt en sefardisk synagoga. Omkring 95 % av barnen går i judisk skola.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Russenorska, gælonorska og norskeuskariska – norska pidginspråk

Förutöver det till en början dansknorska kreolspråket som har sin grund i östnordiskan, men som allt mer fått influenser från västnordiskan genom politiska påtryckningar, så har norskan varit med om flera utvecklingslinjer inom norskt territorium, detta även om vi bortseom från norn, isländska, färiska, og så vidare, istället tittandes på de pidginska norska utvecklingarna. Det kändaste utav dessa är russenorskan.

Russenorska

Det västnordisk-östslaviska pidginet russenorsk talades i kontakterna emellan norska samt ryska handelsmän og fiskare uppepå Nordkalottens pomorhandel. Pidginspråket bildades antagligen under 1700-talet samt fortlevde ända fram till den ryska revolutionen då ryssarna gick en mer isolerande utveckling till mötes - kommunismen hämmande den språkliga utvecklingen. Om de nyupptagna kontakterna kommer resultera i nya språkblandningar är antagligen för tidigt att ännu utröna.

‘Det finns en hund på mitt skepp’ hette exempelvis sobaku på moja skib eller ‘jag drack lite vin på ett annat skepp, så jag bleve lite fuller’ som översätts till moja på anner skip nåkka vin drikkom, så moja nåkka lite pjan. Vissa menar att det inte är ett pidginspråk, heller ej ett kreolspråk, utan snarare ett norskt språk som urvattanats samt påfyllts med en mängd rysska lånord, andra menar att det snarare rör sig om ett stabilt pidginspråk, tills vidare nöjer ock jag mig med denna definiering. Idag känner vi 400 ord på tungomålet varav 50 % av orden är norska, 40 % ryska, emedans övriga ord är svenska, engelska, franska og tyska. Några få ord kan ha tagit sig in och bibehållit sig i nordnorskt tal, exempelvis å kvase ‘att dricka sig full’.

Gælonorska

Det har även funnits ett goidelisk-norskt pidginspråk kallat gælisk-norska, eller gælonorska, med sin grund i skotsk-gäliskan og norskan som talades emellan fiskare från de tu områdena, pidginet skall även ha använts i radiokommunikationen under 1970-talet för att undvika tjuvlyssnare kring bra fiskelägen.

Baskisknorska

Ett tredje pidginspråk som funnits med norsk inblandning är det norsk-euskariska - som de ovanstående en bildning med grund i fiskeverksamhet.

~

+ Europas tungomål

De tyska språken och minoriteterna i Belgien - Europas tungomål CDXXIV

Andra västgermanska språk i Belgien är förekomna -högtyska språk som finnes representerat genom standardtyskan som talas av 120 000-150 000 personer och har en regional status sedan 1970 i Eupen-Malmédy-St. Vith som ligger i Liège, eller Lüttich, samt genom luxemburgskan / letzburgisch med ungefär 15 000-24 000 talare i sydöstra hörnet vid staden Arlon, eller Arel, i den belgiska provinsen Luxemburg. Detta sistnämnda mål har inget som helst skydd, förutom att man sagt att man skall skydda de så kallade regionala språken, bland annat har bilinguella gatuskyltar dykt upp samt så har man börjat ta in språket i den lägre skolgången. I den förra regionen är ehuruväl tyskan erkänd samt kan nyttjas på alla nivåer inom regionen og hela skolsystemet är dessutom tysktalande, förutöver att det ej finns något tysktalande universitet i Belgien, utan dessa studenter får i så fall fortsätta studera i Tyskland om de vill läsa just på tyska. Det finns även tidningar og radiosändningar på tyska. Det språk de tysktalande talar är egentligen inte standardhögtyska utan det –centralfrankiska-ripuriska språket. Detta språk har inget skydd. Området togs av Belgien när Tyskland förlorade första storkriget under 1900-talet. Dessa östkantoner var inte i gillande utav detta och många fanns återföreningen med det ockuperande Tyskland 1940 som en befrielse, som att komma hem igen. Man återtogo områdena 1945 samt påstartade en degermanisering men på 1960-talet övergavs detta och språket – i formen av högtyska – erkändes, från år 1973 har man även intern autonomi samt eget parlament, fastän de fortfarande får höra till provinsen Wallonien.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Det svenska barbariet

Antalet slavar i världen beräknas ... uppgå till uppemot 27 miljoner

jämfört med att det ‘bara’ var 13 miljoner som forslades över Atlanten när det begav sig

De flesta – kidnappade, fjättrade, slagna, skrämda – utnyttjas i mindre utvecklade länder

Men även i Sverige

För 200 år sedan förbjöd det brittiska parlamentet slaveriet. I Sverige avskaffades slaveriet först fyrtio år senare, efter årtionden av internationella påtryckningar. I oktober 1847 friköptes den sista svenskägda afrikanska slaven på S:t Barthélemy i Västindien

Länge jagades svenska slavfartyg av den brittiska flottan

Enligt Rikspolisstyrelsen utsätts 400-600 kvinnor varje år för människohandel för sexuella ändamål i Sverige

~

Meri, T., “Självbilden och slaveriet”, i Sydsvenskan, 21 november 2007 s.A4