Vallonskans varianter - Europas tungomål CDXXVII

Vallonskan är uppdelat på en hel del olika varianter, men den lingvistiska makten kan sägas vara centrerat till Liége i nordöstra Wallonien som är klassificerat som östvallonska områden där östvallonskan är den ledande, men ej den ende, varianten. Förutöver denna så finns namuroiska, eller mittvallonska, samt väster om detta ett vallopicardiskt språk, även kallat västvallonska eller kanske östpicardiska, emedans man i södra delarna finner ytterligare ett blandspråk, vallolorränskan som även går under benämningarna vallogaumäsiska, sydvallonska samt nordgaumäsiska. Det vallopicardiska og vallogaumäsiska området är från wallonskans synvinkel i vallonsk avtagelse ju västrare eller sydligare man kommer och utgör därmed ett språkkontinuum, såsom oftast är fallet inom de naturliga språkens gränser inom ett gemensamt språkspektrum, typ som inom de romanska eller de germanska språken. Liégoiskan samt namuroiskan uppvisar ehuruväl många gemensamma drag, men östvallonskan är den mest konservativa tungan av alla vallonska språk og avskiljer både fonologiskt, morfologiskt, lexikaliskt samt grammatiskt från de övriga både genom bibehållande av latinska drag som genom nymodigheter eller germanska inlån.

~

Axat från boken Europas tungomål.