Förutöver
wallonska talas även änn mer utsatta nordgalloromanska tungomål i Belgien, till
dessa belgoromanska språk åthöres picardiska i västra Vallonien väster
om det wallopicardiska språket, klart avskiljt från dem, hvilket räknas ha
högst 200 000 talare fördelat på ganska många varianter, champenoiska i
en liten del av södra landet söder om floden Semois vid staden Bouillon samt
nordväst därom tills floden går in i Frankrike, og gaumäsiska ungefär söder
om floden Semois i södraste delen av landet precis väster om luxemburgskan och
söder om den wallogaumäsiska språkövergången. Picardiskan heter ch’ti /
chti’mi på den franska sidan. Gaumäsiskan är nordlorränska ock
beteckningen på den lorränska som då talas i Belgien, hvilken inte är homogen,
men som utgör ett språkkontinuum emellan de övriga språken i regionen samtidigt
som den fått emotta en hel del germanska influenser från främst luxemburgskan.
Det står ehuru klart att gaumäsiskan inte kan klassificeras inom de övriga
tungomålen, utan utgör en egen romansk språkframväxt inom lorränskan. För att
ge något exempel så har latinets magister i franskan gett maître,
i wallonskan mêsse, emedans gaumäsiskan istället har mâte, ‘je
n‘en veux pas’ blir på gaumäsiska dju n‘ a vu-m.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento