Vallonskan
skrevs inte ned förrän under 1600-talet, men däremot skrevs en hel del under
1700-talet och under 1800-talet, då även tidskrifter samt tidningar
publicerades på språket. Men även om regionen tidvis åtnjutit politisk frihet,
så har vallonskan aldrig åtnjutit rollen som ett officiellt skrivet språk,
detta även om språket stigit upp ur den medeltida latinsfären någon gång
emellan 700-talet og 1100-talet. 1856 bildades Société liégeoise de
Littérature wallonne, hvilket senare omnamdes till Société de Langue et
de Littérature wallonnes. Picardiskan har haft en längre skriftlig historia
med start under 1200-talet men nu kan mindre än 17 % av de picardiska barnen
tala språket, så framtiden ser även mindre bra ut för detta gamla
litteraturspråk. Gällande champenoiskan så är det värt att nämna Chrétien de
Toryes från 1100-talet, som ju bland annat författat Lancelot, har ett
språkbruk som visar klara spår av chamepnois. Vallonskan och picardiskan har
fått ett offentligt rum genom den populära folkteater som existerar ock som
nyttjar språken. Vallonskan har även nyttjats i skrift en hel del sedan slutet
av 1500-talet då de första texterna uppkom, i en accelererande fart fram till
slutet av 1800-talet. Texterna skrevs på olika språkliga varianter, men
liégesiskan var i klar numerär dominans. Skriftproduktionen i böcker har
minskat kraftigt, men språket, eller språken, nyttjas livligt i mindre skrifter
som kalendrer, essäer, poesi, postkort och i radio och även i TV, boð
picardiska og walon står att läsa i egna Wikipediaversioner. 1991 togs også beslut
från officiellt håll om att myndigheterna har skyldighet i att försöka bevara
de olika franska språken som talas i det franska Belgien, hvilka härmed
erkänns, men ehuru ej i den grad att de får nyttjas som undervisningsspråk i
skolan. Dett bör naturligtvis åtgärdas.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento