Både
serbiskan som kroatiskan tillhör de sydslaviska målen av den štokaviska
grenen ock štokaviskan är uppdelad på tre olika subgrupper, ekaviska, je/ijekaviska
samt ikaviska. Serbiskan hör till ekaviskan och skrivs med det kyrilliska
alfabetet, emedans kroatiskan samt bosniskan, för övrigt i likhet med
montenegriskan, hör till je/ijekaviskan som skrivs med det latinska alfabetet.
Bosniskan har alltså mer att göra med det kroatiska målet än med det serbiska,
men ändock så kan man ej helt ensidigt säga att bosniskan är en kroatisk
språkvariant, då bosniskan har utvecklat vissa egna karaktäristiska drag,
främst vad gäller ordförrådet. Bland annat så har bosniskan långt flera inlån
från arabiska ock turkiska än vad de övriga språken har, dessa inlån är heller
ej allena inom religionens sfär, utan berör alla möjliga profana områden, men
är frekventast i områden som domineras av muslimer. En del av inlånen är
medvetna orientalismer, men långt ifrån alla orientaliska influenser haver sådan
bakgrund. De olika sydslaviska språken skall givetvis ses som ett
språkkontinuum och bosniskan är lika mycket ett eget språk som hvilket övrigt
sydslaviskt språk som helst. Hur stor del av befolkningen som talar bosniska
respektive kroatiska eller serbiska är svårt att säga och det följer antagligen
de etniska linjerna och språken kommer med all sannolikhet att distinktsera sig
allt mer och mer ifrån varandra för att påvisa sin äkthet och frihet som språk
och även för att visa på skillnaderna emellan dem, samtidigt som de normala
flödelseinfluenserna kommer fortsätta i regionen. I Bosnien nyttjas främst
latinska alfabetet, men tidigare skrevs delvis med arabisk skrift av nästan
alla litterata framtill och med 1900-talet, men det fanns en tidigare unik skrift
utvecklad från kyriliskan benämnd bosančica, och fortsatte
att användas långt in i tiden utav de adliga. Väldigt få använder sig av dessa,
för regionen, historiska skrifter i nutid.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento