Ett distinkt
nordvästkaukasiskt språk som kommit att bli utan nutid samt framtid är det ubyxiska
/ ubychiska / ubykhiska / päkhy / twaχəbza som bland annat
talades i byn Haci nära Marmarasjön vid İstanbul där den siste
ubykhtalaren bodde, i övrigt har ubyxiska talats i områden kring Sapancasjön,
runt Samsun samt vid Maraş. Språket ses ofteligen som utgörandes en
helt egen språkgren utav de nordvästkaukasiska tungomålen.
För ett århundrade
sedan så varandes de över 50 000 talare i Kaukasus längs Svartahavskusten og de
varo från början en seminomadisk hästridandes kultur, men omkring 25 000-40 000
lämnade 1864 dessa områden efter ryska koloniala förföljelser för Turkiet där
de finge blifva byfolk med agrikulturell ekonomi. Hemmavid hade man tidigare
haft ett helt eget rike Ubykhia som var i funktion från 1300-talet till
1864, riket hade inga prinsar men styrdes tillsammans utav ädlingarna från de
olika ubykhiska stammarna, ett slags adelsvälde.
I Turkiet hava de
sedan assimilerats in i snabb takt där den siste talaren, exborgmästaren Tevfik
Esenç, hädangångades anno 1992, språket mottog även stora turkiska og adygiska
influenser under sitt sista århundrade i livet men Tevfik karaktäriseras som en
språklig puritist.
Förutöver
turkiskan så hade språket även inlån från adygiskan, persiskan, abkhaziskan
samt från de sydkaukasiska språken. Innan Tevfik avled så arbetade han
tillsammans med den store lingvisten Georges Dumézil, samt många andra, för att
dokumentera språket, samt ubykhyernas myter, traditioner og kultur överlag.
Tusentals sidor samt ljudupptagningar finnes att tillgå, plus grammatikor,
lingvistiska avhandlingar og lexikon plus etymologier. Den sista talaren var
även den första att i sen tid lära sig skriva på språket, og på hans gravsten
står anmärkt, enligt hans egen önskan, att han var den siste talaren utav
ubykhiska.
Mången kallar sig
ehuruväl stolt för ubykher fortfarande, i några byar äro de dessutom i
majoritet, samt så finnes det en visad vilja hos vissa att lära sig språket på
nytt.
Språket är eljes
känt för sitt rika konsonantsystem med hela 80 fonem, förutom den kända
varianten av Tevfik som kallas standardubykhiska vete man om att det fanns en
relativt stark divergerande variant till, särledes avskiljandes inom det
fonetiska systemet. Vissa menar att ubykhiskan intar en mellanroll emellan
tjerkessiska og abkhaziska, emedans andra menar att ubykhiskan istället står
närmare tjerkessiskan än vad någon av dessa står till abkhaziskan, andra ser
språken som helt separata utvecklingar.
~
Nessun commento:
Posta un commento