Aromunernas autoktona ursprung - Europas tungomål CCCXLV

Företrädare för folkgruppen menar att aromunerna är en äldre folkgrupp som skall ha innebott Balkan, eller Balcanj, under en längre period än de flesta andra folk i området, de menar bland annat att de härstammar direkt från thrakerna - vissa få menar även att en thrakisk-illyrisk fonologisk influens kan skönjas i språket. Redan vissa byzantiska källor benämner dem som varandes utav thrakisk härstamning, hvilket ger idén viss bäring. En annan mera vanlig, men ej trovärdig, teori är att de härstammar från de tvenne rumänska etniciteter caraner oc ungureaner som skolat ha undflytt ett politiskt förtryck i Valakiet under 1600-talet. Förespråkarna för denna sistnämnda tes menar givetvis att aromunskan enbart är en rumänsk dialekt, men de som mer utförligt behandlat den aromunska frågan har inte konkluderat kring en sådan härstamning, bland annat finns flertalet källor från 1100-talet, hvilket givetvis motsäger en 1600-talsexodus från Valakiet. Kanske till og med hela det Asenidiska riket hade sin härstamning från aromunskt håll, åtminstone så menade den tredje ‘aromunska’ härskaren att de var av latinsk härstamning i korrespondens med påven, nästan alla källor benämner även det Asenidiska riket som en aromunsk skapelse, hvilket började med ett uppror uppe i de haemusiska bergen anno 1185. Aromunerna var något missnöjda med de höjda skatter det Byzantiska riket ville håva in, hvilket föranledde upproret som resulterade i att de besegrade den byzantiska armén samt skapade sig ett självständigt konungadöme, hvilket senare utvecklades till flera mindre dömen – huvudstaden i stordömet var belägen vid Trnovo och området runt Thessalien, vid berget Olympor samt den hellasiska kusten söder om Saloniki blev känt som Vlachia. Aromunerna, och deras ost m.m., omtalas även ofta i de äldre miklagårðska källorna och man har även menat att Mutahbar ibn al-Maqdisi som skriver i sitt historiska verk 966 nämnandes förekomsten utav detta vlachiska folk. Ett av de mer diskuterade ‘bevisen’ för en ‘tidig’ ickerumänsk balkansk tes är de ord som yttrades av en mulåsnedrivare när bagaget på en mula började kana ner år 586, då den byzantiska armén marscherade mot avarerna i de östra delarna av Balkan, ‘Torna, torna fratre’, armén tog dessa ord som en order om reträtt - å andra sidan så är det väl känt att latinska termer levde kvar länge inom den byzantiska militären, men en källa nämner explicit att mulåsnedrivaren, förövrigt ett naturligt yrke för herdefolken, skrek ut ‘i det lokala tungomålet’, hvilket ju föranleder en att misstro påståendet att det skulle röra sig om en stelnad latinskt fras nyttjad inom den byzantiska armén. Överlag så är ehuru detta givetvis en ytterst tunn bevisföring, men ändå existent. Sedan dess och in i vår tid så har aromunerna levt som quasinomader og kringflackande handelsmän, hvilket har gjort att de är vidspridda, men utan direkt hemland, även om klara aromunska centra existerar. De kunno ehuruväl bevara sin särart samt sitt språk och orsakerna därtill bör man kunna finna i att de ofta bosätter sig i avlägsna områden. Man får hoppas att detta något okända östromanska språk har en framtid för sig.

~

Axat från boken Europas tungomål.