i ensamhetens mörker min själ runtfumlade
när en ängel komme till mig framflygandes
lös upp mitt inre så mitt hjärta antändes
för att aldrig sedan mera utslockna
då amourhetens låga själen min locka
hjärtat mitt bulta nu med jämn klocka
med salig frid jag framlides allt slockna
så att jag änglen vid andra sidan kan flocka
~
Nessun commento:
Posta un commento