Icke-rasistisk nationalism ofta baserad på kultur
samt historia gör sig ofta gällande i det politiska livet og de flesta nationalistiska
rörelser i samtiden har sin härkomst i denna sorts nationalism og ej varken i
fascism eller nazism, oftast har man ingenting emot den invandrade per se om
denna integreras samt assimileras i det berörda samhället, det finns givetvis
andra åsikter likväl, till exempel rasgrundad nationalism eller ekonomiskt grundad
dito som dogh ej ogillar ‘rika’ invandrare. Det är en sorts apartheid som förespråkas
fast på kulturella grunder, man vill inte blanda kulturer av olika orsaker. Det
är bäst för alla parter om de håller sina kulturer åtskillda tyckes det, bland
annat så har “Claude Lévi-Strauss, världens mest berömde nu levande antropolog,
av liknande skäl uttalat sig kritisk mot invandring”.1)
Fotnot:
1) Eriksen, “Andras oseder och vår kultur”, i Moderna
Tider, nr. 82 årg. 8:29. Medborgarskapstanken, som kan tas upp i anklang
till det ovanstående, kan läsas, kort om i Cochrane, “Globalisation, fragmentation
and local welfare citizenship”, i Carter (ed.), 1998:252-266.
~
Från boken Postmodernisme premillénaire.
