I
Storbritannien har vissa slags jargoner eller språknischer utvecklats som går
lite utöver det vanliga og in i gråzonerna för språklig tillhörighet. Inte
minst gällande det såkallade Tivolifolket som är en mycket viril
kultursfär i Storbritannien, och där kanske speciellt i Skottland varandes
nästintill som en egen kulturdefinabel etnicitet, det finns även klara band
emellan de gamla tivolisläkterna samt äldre romaniklaner.
Tivolifolket
talade åtminstone tidigare ett språk som ofta kallades parlyee / polari
och var ett kantslangspråk med stor grund i mediterransk lingua franca, romani,
jiddisch, tjuvspråk, sjömannaslang samt londonslang och det verkar ha pratats
sedan åtminstone 1600-talet, språket verkar havandes utvecklats före både
cirkus ot teatern blev mer självständigt ifrån tivolina. Språket har sedan gått
vidare för att användas av kriminella et prostituerade samt senare togs det
även tills og blev ett distinkt bögspråk, samt likväl användt i Londons
fiskmarknad.
I nutiden är
det alltjämt nyttjade språket vanligast inom sin grunddomän, d.v.s. bland
tivoli- og cirkusfolken i Skottland samt England, emedans det tappade grund i
övriga domäner under 1960-talet, vissa homosexuella avfärdade exempelvis
språket anseendes att det degenererade dem, så man valde att degenerera
språket.
Sedan mitten
av 1990-talet har ack tungomålet fått viss nyspegling, bland annat från
akademiskt håll, och språket utvecklas ständeligen og har använts av musikanta
artister, inklusive hip hop. Grammatiken är densamma som i engelskan.
Peter Burton
skriver exempelvis i sin Parallel Lives:
As feely ommes...we would
zhoosh our riah, powder our eeks, climb into our bona new drag, don our batts
and troll off to some bona bijou bar. In the bar we would stand around with our
sisters, vada the bona cartes on the butch omme ajax who, if we fluttered our
ogle riahs at him sweetly, might just troll over to offer a light for the unlit
vogue clenched between our teeth
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento