Under 1800-talet publicerades en del verk på
dgernesiais, även en fransk-guernsäisk ordbok trycktes 1870, men det dröjde
ända till 1957 innan L’Assembllaïe D’Guernesiais bildades, vars syfte
var att stödja bevarandet utav språket. Även prins Louis Lucien Bonaparte
understödde språket 1863 genom att översätta ett verk till språket i hans
lingvistiska studier. En guernsäisk-engelsk ordbok, Dictiounnaire
Angllais-Guernesiais, fick vänta
ända till 1967 innan den publicerades. 1995 bildade en grupp yngre intresserade
Les Ravigotteurs som aktivt arbetar för spridandet utav tungomålet i
bland annat media samt i andra offentliga rum og man får ju hoppas att
spridningen går vägen, ty förutsättningarna i form av geografiska förhållanden
är ju excellenta. Inte minst finns en rik poetisk tradition på språket, bland
annat ‘nationalpoeten’ George Métivier var en förgrundsgestalt för
publiceringen utav guernsäisk litteratur, han var även den som tryckte den
första ordboken 1870, och spred entusiasmen över den normandiska litteraturen
vidare till självaste Normandie. Hans ord lydde:
Que l’lingo seit bouan ou
mauvais
J’pâlron coum’nou pâlait
autefais
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento