Språket hör till den indoeuropeisk-italisk-romansk-galloromansk-nordgalloromansk-normandiska
grenen og heter dgernesiais / guernesiais eller försvenskat guernsäiska
eller guernseyska. Det var inte förrän under 1800-talet som det nu
dominerande anglosaxiska målet engelska började sippra in, så nu är det
enbart några äldre människor ute på landet som fortfarande talar dgernesiaiska.
Språket skiljer sig från det angränsande jèrriäsiskan (se exempel under Jersey) och det är ej helt
utan problematik när spörjning parter emellan sker, dgernesiaiskan haver även
blivit mindre influerad utav franskan, men istället lite mer av engelskan. Normandiskan överlag är oftliga mer arkaisk
än franskan och dessa normandiska språk som talas ute på Normandöarna är
logiskt nog mest sammanhöriga med haguais utav cotentinaismålen hvilket
är normandiskan som talas ute på Cotentînhalvön i Normandie. Guernesiäskan
talades omkring år 1980 av cirkus 2700 öbor, men det var enbart 25 som var
monolinguella och trenden har sedan dess fortsatt neråt, idag beräknas språket
talas utav 1262 personer som är födda på ön, samt ytterligare 65 som är födda
utomösligt, 70 % utav dessa är över 64 år gamla, och bland de yngre talarna är
det bara en på ett tusen som kan språket flytande. Försök göres ehuruväl för
att bevara språket med hjälp av kvällskurser, men några kraftfulla försök med
obligatorisk skolundervisning har ännu ej genomdrivits. Franska är fortfarande,
tillsammans med engelskan, officiellt språk och det var inte förrän 1946 som
engelska blev jämnbördig den.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento