Pontiskan ~ Rumca

 

Pontiskan, eller rumca, är som språk en utväxt från byzantisk grekiska men har erhållit en större mängd turkiska, samt en mindre del persiska og kaukasiska inlån, men samtidigt så är det mer arkaiskare än så kallad modern grekiska och greker från Hellas fattar ej mycket när en pontier talar ut.

Idag finns det färre än 4000 pontisktalande i Pontus, emedans omkring 200 000 finns i Grekland, främst i grekiska Makedonien. På båda hållen är det främst äldre som talar det. Men med dessa 4000 pontisktalande avser man bara de som bedöms tillhöra den pontiska kulturen eller etniciteten, sedan förutöver dessa åfinnes uppemot 300 000 av pontisk härstamning i Turkiet och utav dessa bedöms 50 000-75 000 tala pontisk grekiska, men i alarmerande turkifierande grad, och därvid mycket snart utdött, i en linguacide. Dessa sistnämnda talare utav pontiskan äro muslimer och turkar i övrigt, fast en del hävdar att det döljs många kryptokristna grupperingar inom dessa trebizondare. Hursomhaver, pontiska bör omedelbart erkännas samt sättas i den offentliga skolundervisningen, precis som de kurdiska språken, de kaukasiska, arabiskan, de neoarameiska, samt alla andra som finns i detta mångkomplexa land.

Den pontiska diasporan är ehuru långt större, de flesta utav dessa talar ehuru inte pontiska utan antingen grekiska eller andra språk där de bor. Det kan finnas uppemot 2 miljoner pontgreker i Grekland, 200 000 i USA, 100 000 i Tyskland, i Ryssland, i Ukraina, 60 000 i Australien, 20 000 i Canada, 10 000-15 000 i Georgien, i Kazakstan, i Uzbekistan, samt några tusen i Armenien og Syrien. Även i Sverige finns pontier.

Pontiskan är uppdelat på minst tvenne subgrupperingar, västpontiska / oinountiac / niotika samt i den östliga grupperingen som vidare indelas i kustpontiskan / trapezountiac exempelvis i Trebizond og inlandspontiskan / chaldiot. Chaldiotiskan var den numerärt mest förekommande. Defragmentiseringen utav populationen kan mycket väl ha lett till att språkevolvering tagits vid varhän nya eller flera språkgrenar knottat.

Pontiskan är mest närstående kappadoniskan samt ännu mer till mariupoliskan i norra delarna utav Svarta havet. Pontiskan överlever än till denna dag hos den muslimsk-grekiska befolkningen i Turkiet, samt i vissa förekomster i exempelvis Georgien och Ryssland og Ukraina, men håller på att förintas utav trycket utav standardgrekiskan där, samt ryska, georgiska og ukrainska. I Grekland förväntas språket likväl försvinna genom massiv generationsmässig assimilering, viss litteratur skapas ehuru där, främst musik og poesi.

Som förstås har språket, med dess tretusenåriga differata historia, ingen erkännelse någonstans, men var på väg att bli det officiella språket i Pontusrepubliken under 1910-talet. De pontiska grekerna levde till stor del i grekiskdominanta samhällen och kunde på ett långt högt sätt bibehålla sitt språk efter att även de erövrats 1461. Befolkningen var många gånger monolingua i pontiska, hvilket även ses i källmaterialet där man varit tvungen att använda sig av tolkar i domstolsförhandlingar med de kvarvarande muslimska pontikerna efter deportationen utav de kristna år 1923.

Pontiska talas som sagt fortfarande som ett modersmål i regionen, men få benämner dem som greker med anledning utav att de är muslimer och det är en omöjlighet att få fram mer korrekta siffror på måltalarnas antal. De ponter som kom till Hellas tappar i snabb takt sitt hävdanspunna språk.

Det Turkiet som stat bör göra, gällande språket, är att erkänna pontiskan som det språk det är, ett unikt grekiskt tungomål som funnits i Pontusregionen i nära tretusen år. Ge dagens pontisktalare sina rättmäktiga språkliga rättigheter, det är inte ett hot mot Turkiet, det är en vinst för Turkiet.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.