Le origini della lingua poetica indeuropea - Voce, coscienza e transizione neolitica

 

Le origini della lingua poetica indeuropea. Voce, coscienza e transizione neolitica. Accademia Toscana di scienze e lettere «La Colombaria». «Studi» CLXIV. Firenze, Leo S. Olschki editore, MCMXCVIII.

av Gabriele Costa.

denna ibland väldigt svårläsliga komplext framförda bok behandlar det intellektuellt intressanta spörsmålet kring den eventuella förekomsten utav ett indoeuropeiskt poetiskt tungomål hvilket i sak frambevisades för redan 150 år sedan när rigvediska formuleringar mycket klart kunde jämföras med homeriska utsägelser, många framsteg hava gjorts sedan dess i främst komparationer emellan vediska, grekiska et iriska

Costas bok börjar med att kritiskt samt minutiöst genomgå viss utav forskningen under dessa 150 år, han gör det mycket väl hvilket upphöjer hela boken till att bli väldigt läsvärd, samt ett viktigt bidrag till forskningen kring indoeuropeisk poetik. Särledes centrerandes till forskning sedan Rudiger Schmitts bok Dichtung und Dichtersprache in indogermanischer Zeit, fokuserandes på Francoise Bader, Enrico Campanile, Marcello Durante, Gregory Nagy et Calvert Watkins.

i en del tre genomgås bibliografisk sedan all möjlig litteratur som författaren uppenbarligen finner relevant, givandes en god inblick kring de faktiska samt abstrakta referensramarna, och i slutet utav denna göres även en lista på 216 publikationer behandlandes indoeuropeisk poetisk språk emellan åren 1967 samt 1992, hvilket utav naturliga skäl är en upplyftande samt rekoderlig sammanställning.

denna epistomologiskt metodintegrerandes intressanta välinitierade bok innehåller dock även en del två som får sägas vara visst difust samt intellektuellt abstrakt, ehuru ej desto mindre intressant. Författaren verkar mena att det socialpsykologiskt poetiska språket inom indoeuropeiskan har sin upprinnelse från en arkaisk kollektiv samt senareframkommen individuell medvetandeform, ett inre medvetenade som evolutionärt verkar havandes framväxt. Costa menar vidare att indoeuropeiskans ursprung når runt 15 000 år bak, samt att ett poetisk minne förnimmar glaciärernas utbredning under senaste istiden, under den mesolitiska tiden utformades poetiken givandes människorna ett mer extant samt djupare medvetande, inklusive en etnolingvistisk identitet som indoeuropéer. Fokus ligger mentalt ändå på ordinär diasporatid, runt tidiga tredje milleniumet f.kr., hvilket den gör väldigt bra i.

jag får nog läsa boken igen för att försöka komprehenda detta medvetande från det mystiska dimmohöljda arktiska ängarna













~