Le origini della lingua poetica indeuropea. Voce,
coscienza e transizione neolitica. Accademia Toscana di scienze e lettere «La Colombaria». «Studi» CLXIV.
Firenze, Leo S. Olschki editore, MCMXCVIII.
av Gabriele Costa.
denna ibland väldigt
svårläsliga komplext framförda bok behandlar det intellektuellt intressanta
spörsmålet kring den eventuella förekomsten utav ett indoeuropeiskt poetiskt
tungomål hvilket i sak frambevisades för redan 150 år sedan när rigvediska
formuleringar mycket klart kunde jämföras med homeriska utsägelser, många
framsteg hava gjorts sedan dess i främst komparationer emellan vediska,
grekiska et iriska
Costas bok börjar med att
kritiskt samt minutiöst genomgå viss utav forskningen under dessa 150 år, han
gör det mycket väl hvilket upphöjer hela boken till att bli väldigt läsvärd,
samt ett viktigt bidrag till forskningen kring indoeuropeisk poetik. Särledes
centrerandes till forskning sedan Rudiger Schmitts bok Dichtung und
Dichtersprache in indogermanischer Zeit, fokuserandes på Francoise Bader,
Enrico Campanile, Marcello Durante, Gregory Nagy et Calvert Watkins.
i en del tre genomgås
bibliografisk sedan all möjlig litteratur som författaren uppenbarligen finner
relevant, givandes en god inblick kring de faktiska samt abstrakta
referensramarna, och i slutet utav denna göres även en lista på 216
publikationer behandlandes indoeuropeisk poetisk språk emellan åren 1967 samt
1992, hvilket utav naturliga skäl är en upplyftande samt rekoderlig
sammanställning.
denna epistomologiskt
metodintegrerandes intressanta välinitierade bok innehåller dock även en del
två som får sägas vara visst difust samt intellektuellt abstrakt, ehuru ej
desto mindre intressant. Författaren verkar mena att det socialpsykologiskt
poetiska språket inom indoeuropeiskan har sin upprinnelse från en arkaisk
kollektiv samt senareframkommen individuell medvetandeform, ett inre
medvetenade som evolutionärt verkar havandes framväxt. Costa menar vidare att
indoeuropeiskans ursprung når runt 15 000 år bak, samt att ett poetisk minne
förnimmar glaciärernas utbredning under senaste istiden, under den mesolitiska
tiden utformades poetiken givandes människorna ett mer extant samt djupare
medvetande, inklusive en etnolingvistisk identitet som indoeuropéer. Fokus
ligger mentalt ändå på ordinär diasporatid, runt tidiga tredje milleniumet
f.kr., hvilket den gör väldigt bra i.
jag får nog läsa boken igen
för att försöka komprehenda detta medvetande från det mystiska dimmohöljda
arktiska ängarna
~
~
Nessun commento:
Posta un commento