Arvanitikerna καί Arvanitiskan i Grekland

 

I Grekland finns flera olika albanska minoriteter varav en är de toskiska folket talandes arvanitiska / αρbερίστ / arbërisht, de är emellan 20 000-150 000 talare, ingen vet säkert exakt, på speciellt norra Peleponnesos, på ön Évvoia samt i staden Ioánnina i nordvästra Hellas.

Tungomålet, som även är gåendes under benämningen grecoalbanska, kan enligt vissa inte riktigt karaktäriseras som ett eget mål då det kan förstås av moderspråkets toskiska talare, men å andra sidan så räknas ju svenska og danska som olika språk fastän det inte brukar inbegripa några större svårigheter för människorna att förstå varandra, å andra sidan så menar de flesta arvanitikerna att de är greker oc gjorde så även under hela den ottomanska perioden, kanske mest med anledning utav deras grekortodoxa trosriktning, nu tillhörandes främst den sanna delen, Παλαιοημερολογίτες.

Arvanitiskan betecknas eljest som det mest arkaiska albanska språket, närmast besläktat med arbëreshen i Italien, men mycket litet finnes skrivet på språket, i ovannämnda kyrka nyttjas arvanitiska bara i undantagsfall men icke-religiösa kulturyttringar har kommit i dager sedan 1980-talet, i formen utav olika kulturföreningar og lite poesi, samt så finns några böcker om arvanitisk kultur på arvanitiska. Tungomålet är dessutom uppdelat på många olika varianter men inga försök har gjorts i syfte att kodifiera arvanitiskan, rikheten i språket är härvid bevarad. Arvanitiskan skrivs med det arvanitiska alfabetet hvilket är ett grekbaserat alfabet med vissa modifikationer, relativt snarlikt äldre albanska alfabet som även de nyttjade det grekiska alfabetet, men det är som sagt väldigt ovanligt att någonting alls skrivs på språket.

Arvanitikernas härstamning

Arvanitikerna härstammar från bosättningar som skett från omkring 1000-talet framtills 1500-talet og framtills 1800-talets slut så varo de i majoritet i vissa delar utav Sydgrekland. Man vet ej riktigt varför de emigrerade og anledningarna äro säkerligen mångfaldiga, på en del håll vete man ehuru att de blivit inviterade utav de byzantiska eller latinska härskarna för att repopularisera områden som drabbats av stora befolkningsminskningar med anledning utav krig, farsoter, eller annat människoont, ibland även lejda som soldater.

Som nämndes så definierar de sig ganska markant som just greker havandes aktivt tagit avstånd från att bli kallade exempelvis grecoalbaner, de haver även varit väldigt aktiva i de nationalistiska strävandena samt patriotiska i formerandet utav den grekiska staten, många gånger har olika arvaniter blivit kallade nationalhjältar hvilket ehuru ej hvarit dem behjälpliga gällande språket då staten Grekland i sin tur ideligen propsat för att de skall övergå till det grekiska tungomålet, hvilket många således gjort. Denna albanska diasporabefolkning minskar i antal framförallt med anledning utav att många unga har övergått till helleniskan i sitt vardagliga umgänge och att nästan inga barn lär sig språket längre, detta tillsammans gör antagligen att antalet reella talare troligtvis är mycket lägre än de ovanstående siffrorna - eller blir det inom en snar framtid. Som nästan en självklarhet så kan ju nämnas att till skillnad från toskiskan så har arvanitiskan fått ta emot en hel del helleniska lånord.

Arvanitikerna bor eljes ganska kompakt och var i majoritet i stora delar utav Sydgrekland, främst Sydöstgrekland, framtills omkring år 1900, främst i Attica, ännu mer i Östattica, södra Boeotien, nordöstra Peloponnese, södra Euboea, norra Andros, samt flera öar i den saroniska gulfen, inklusive Salamis. Även i Athen så var vissa områden arvanitiska framtills 1800-talet.

Idag vet man egentligen varken hur många dem är, eller hur många som talar själva språket. Enligt vissa siffror finns det uppemot 400 000 albaner i Grekland, men detta större antal skall inte förväxlas med de ovan som ursprungligt är bosatta i områden som lyder under Hellas, utan de är ett senare tillskott, främst i form av illegal arbetskraftsinvandring och äro synliga överallt i landet, och då grekerna börjar inse att de inte bara bevistar landet tillfälligt så kanske deras antal kan göra så att språket albanska får någon slags officiell erkännelse med tiden.

Arvanitiskan har ingen legal eller officiell status överhuvudtaget, hvilket givetvis inte hjälper språkets överlevnad och kan ses som ett förtryck av språkets talare. Arvanitiskan, sedan 1000-talet talat i Grekland, är på väg till sitt ödes ände.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål