Ovan någorlunda reella metafor går vanligtvis
antagligen att jämföra med många saker eller fenomen, måhända ej så med allt,
og man kunne se att de olika totalismerna aldrig i egentlig mening existerat
förutom under en mycket kort tid, ur historisk synvinkel - oftast så faller
totalismerna till följd utav att det äro individer som skapar dem men att det
varandes sedan andra individer som fortsätter skapanden, reskapandet,
modifierandes eller destruerandes den ursprungliga schematismen. Berättelser,
stora som små, verkar hava en inneboende tendens att förändras när de
vidareberättas, även om förändringarna kan va få samt små så äro de i
ständeligt skeende, detta betyder ehuruväl ej att en utveckling nödvändigtvis
sker från totalism till mindre totalism utan en totalism kan lika gärna
transformeras till en annan eller en modifierad form utav den föregående,
exempelvis den kinesiska kejsarideologins epicentrum kring den dynastiska
cyklen där innehållet, d.v.s. dynastin, förändrades men där det abstrakta
systemet bibehölls, ock så än göres,1 - denna vidarbefodringsförändringstendens
kan med visst berättigande skyllas för att vara universiell men havandes sin
grund just i individen samt dess ualism, som dock kan vara totalistisk.
Fotnot
1) Se vidare om denna välkäna cykel, t.ex. Fairbank, 1994:48 eller,
Gernet, 1997:553-556.
Nessun commento:
Posta un commento