Idealtypifiering - Postmodernisme premillénaire LVIII

 

Här skall vi ej tala om postmodernismens ursprung eller dess innebördsliga förekomst i historien - det är ju historia. Utan här förhållom vi oss enbart till undersökningens ethos, alltså idé­erna som åtfinnes inom den undersökta rörelsen med centrum i Lyotard - vi rörom oss bort från tid og rum för att titta på det centralaste av det som kunne framvaskas genom texten i den post­modernistiska empiridelen. Detta är dock icke så svårt då litteraturen, både primär som sekundär, nästan slänger sig över en med information kring vad det Är. Även om ingen riktig consensus existerar kring vad det Är så går det bra att utlysa vissa universiella principer som åberopas, det är först när man kommer till frågor kring ursprung, orsak, konsekvenser, framtiden, og så vidare, som problemen hopar sig og det blir riktigt postmodernt, d.v.s. pluralistiskt, komplexivistiskt, eller å andra sidan icke riktigt då diskurseringen blir till en del ickeneutralitär, ickeantiauktori­tär, icke toleransaktig, og så vidare, i ambivalensaktig ordning, åtminstone gentemot de andras kon­klusioner - vissa andra ånyo klarar ehuruväl bättre av att själv följa sina principiella åtaganden i måhända ren traditionell anda, utan att åberopa den individuella valmöjligheten och utöva någonslags auktoritet på sitt själv - är det detta som kallas tolerans?

~

= Postmodernimse premillénaire