En ny invandringsvåg av stora
mått var på gång igen när de nordafrikanska staterna blev självständiga,
emellan 1956-1967 migrerade hela 235 000 nordafrikanska judar till Frankrike.
De flesta marockanska judar valde Israel som nytt land, de tunisiska var
splittrade emedans den stora majoriteten av de algeriska judarna valde
Frankrike som nytt hemland och dagens nordafrikanska länder har väldigt få
judar kvar, bortsett från Marocko som ännu har en del. De flesta utav de
nordafrikanska judarna var urbana, litterata ock frankofona – d.v.s. som
klippta samt skurna för det francojudiska samhället. De bosatte sig främst i
Paris og i Midi och har här skapat nya organisationer m.m. Genom deras ankomst
har sefardismen fått ett rejält uppsving i Frankrike och är på ett helt annat
sätt synlig än tidigare judiska invandringsvågor. Runt 40 000 valde Paris, 30
000 Marseille och 15 000 valde Lyon som bosättningsort, emedans resterande
spred sig ut över städerna i övriga Frankrike. Vid Suezkrisen 1956 kommo
ytterligare 10 000 frankofila egyptiska judar till Paris og Provence. En del av
de judar som kommit från Nordafrika, inklusive Egypten, är ej tillhörigt den
judeoarabiska judeenheten utan snarare den iberojudiska, men huru uppdelningen
ser ut är snarigt att utreda men antydningar finns ehuru om att de allena kan
tänkats utgjort en mindre del utav de nordafrikanska judarna.
~
Axat från boken Europas tungomål
Nessun commento:
Posta un commento