mercoledì 2 dicembre 2015

Franska judars antisemitism mot invandrande östjudar - Europas tungomål DCXXXVII


Som vi redan sett så är det ehuru ej endast från Nordafrika som Frankrike erhållit en inflytt av judar. Mordet på tsar Alexander II och de antijudiska pogromer som följde, Rumäniens nya politik 1903 samt händelserna i Ryssland 1905 gav som effekt en massiv utvandring av judar. Runt 3,5 miljoner judar valde att lämna centrala och östra Europa emellan 1880 samt 1925, men endast en mindre del valde Frankrike som målland, runt 100 000. I Paris var runt hälften av judarna av utländsk härkomst precis före 1914, hvilket betyder 30 000-40 000. De franska judarna hade hunnit bli välintegrerade som nämndes ovan, hvilket bland annat gjorde så att de inte såg alltför positivt på att en massa östeuropeiska patraskjudar ankom till landet varvid man önskade dirigera om immigrationsrutterna så att de istället hamnade i andra länder. I övrigt så fanns det ekonomiskt ock kulturellt stora skillnader emellan de östeuropeiska judarna og de redan assimilerade franska ditona. De franska judarna var rika samt ‘franska’ emedans de östeuropeiska var fattiga og ‘judiska’, hvilket ledde till att de franska judarna direkt fick en paternalistisk hållning till sina religiösa fränder emedans de nyanlända såg de ursprungliga judarna som väldigt ojudiska. Den franska skolan såg senare till att även de östeuropeiska judarna i det stora hela assimilerades in och blev fransmänn samt kvinnor, fast med en judisk tro. Integrationen följdes av social stegring och en hel del kommo att ingå i medelklassen emedans deras barn gingo mer än ofta in i det mer akademiska livet, vissa gjorde en kommersiell karriär, som exempelvis André Citroën med föräldrar av polsk härkomst - det jidiška ordstävet Lebn vi Got in Frankraykh, ‘lev som Gud i Frankrike’, kanske sågs som gällande. De assimilerades således in i det franska samhället, men ehuru ej in i det franskjudiska, utan de höll sig avskiljda från detta skapandes egna kulturella organisationer og egna tidskrifter, hela tretton nyhetstidningar grundades emellan 1906-1914, en jiddischteater, egna välgörenhetsorganisationer, och egna resturanger, egna kosherslakterier, givetvis även egna kvarter, og så vidare. Inte helt förvånande var den tidiga sioniströrelsen i Frankrike främst en östeuropeiskjudisk företeelse, emedans de franska judarna mer eller mindre avfärdade hela projektet, gott å väl. De antisemitiska rörelserna i Frankrike såg ehuruväl det sionistiska projektet som något positivt då det verkade vara ett bra sätt att bli av med det judiska problemet på.



















~

Axat från boken Europas tungomål

Nessun commento:

Posta un commento