Efter utvisningen utav judarna
i slutet utav 1400-talet i Spanien så har det fortgående funnits ett hemligt
judiskt liv, eller hemlighållande utav sin judiska bakgrund, i Spanien, inte
minst på Balearerna där marranerna på Mallorca uppgått till flera tusen som i
skymundan blivit diskriminerade för sin judiska bakgrund, emedans ett
quasihemligt judiskt liv hela tiden varit en realitet på Ibiza / Eivissa, og
Formentera. Från officiellt håll försöker man nu uppmuntra Ibizajudarna att
komma ut ur garderoben, mer om dessa sista på annat håll än här.
I båda dessa fallen, samt i
alla övriga conversos eller marraner som lyckats gömma sig från det spanska
statsförtrycket, så havandes naturligtvis lingvistisk assimilering skett varvid
dagens ättlingar inte avskiljer sig något, eller nämnvärt, från omgivande
språkgrupperingar, som historiska etnokulturella kvarlever från tidigare
språkgrupper samt eventuella framtida utvecklingar äro de ehuru utav stort intresse.
När det gäller Minorca så
hamnade den ön under brittiska kronan år 1713 og man gav mer än gärna asylum
till judiska familjer från Afrika, och en ny synagoga öppnade snart i öns
huvudstad Maó. Detta ogillade Spanien så när man togo tillbaka ön år 1781 fick
judar, og morer, fly återigen.
När det gäller de numera kända
kryptojudarna på Mallorca som går under benämningen xuetes / chuetes så
havo de aldrig lyckats utslängas eller helt förintats, även om de nu äro på
mycket god väg att assimileras helt, enligt deras egna stora önskan likväl
efter femhundra år utav förtryck samt diskriminering. Genealogiskt så äro de
omkring 18 000 men det är bara en liten del utav dessa som mer märkbart äro
medvetna om sin kryptojudiska ancestralitet.
I hög grad havo de ägnat sig
åt strikt endogami genom århundradena og det havandes även funnits en stark
stratadivergens emellan orella alta samt orella baixa ‘hög- og
låg-öra’. Det baleariska ordet xueta kan törhända deriveras till juetó,
diminutiv utav jueu ‘jude’, hvilket även giver termen xuetó som
slående nog likväl åtfinnes i parlören. Folketymologiskt så haver man även haft
en benägenhet att koppla termen till xulla som hava med svinmat att
skaffa, men detta torde vara en sekundär utveckling. Andra namn de gått under
äro del Segell, del carrer eller del call, alla indikerandes att
de kommo från gatorna i det gamla judekvarteret i Palma. I äldre dokument varo
man mycket väl medveten om deras kryptojudiska entitet och kallade dem helt
sonika för de gènere hebreorum, d’estirp hebrea, eller bara jueus,
judios.
Då man på Mallorca hade
konverterat alla judar under första decennierna utav 1400-talet framtills 1435
påverkades inte Mallorca nämnvärt utav den spanska utvisningen anno 1492. Detta
hindrade ehuru ej att Inkvisitionen inte fann flera hundra kryptojudar under
1500-talet som man äskade bränna, vissa flydde dock. Mallorcajudarna varo
traditionellt sätt bara småföretagande affärsinnehavare, vidaresäljare samt
konstnärer, men från omkring 1640 så togo man upp mer avancerad merkantil og
internationell handel og ingick i den finansiella sektorn og
försäkringsbranchen.
Detta öppnade öpp helt nya
möjligheter för mallorcajudarna som nu kommo i kontakt med sefardiska judar i
Livorno, Amsterdam, Marselha og Rom och man vet att kontakter skedde, og
litteratur införskaffades. Deras aktivitet ledde antagligen till att
Inkvisitionen återigen fick upp ögona på dem efter 130 års inaktivitet, under
1670-talet anklagade man mallorcajudarna för kryptojudism. Efter många turer
från då framtills 1691 så dömdes ett antal hundratal personer för judiskhet,
varav några även brändes levande. Familjemedlemmar dömdes likväl till att
förbjudas att arbeta inom administrationen, rida hästar, bära smycken, gifta
sig utanför xuetosamhället, eller bli präster, under tvenne generationer. Det
om smycken och hästridningen verkar ej hava följts särledes, däremot så har de
andra påbuden varit gällande socialt under mångt fler generationer än vad som
stipulerades utav Inkvisitionen, hvilket gett en gedigen diskriminering som
delvis håller i sig än till denna dag.
Den sista att dömas till döden
utav Inkvisitionen på Mallorca var Gabriel Cortès / Morrofès som år 1720 flydde
till Alexandria og där gick ur garderoben som jude. Han fick brännas i sin
frånvaro.
Gruppen verkar annars ha
förlorat sin religiösa historik under 1700-talet, även om Gabriel uppenbarligen
varit väl bevandrad i den, men sågos på yttersta vis ändå som en egen distinkt
etnicitet samt behandlades väldigt olikt hvilket ävenledes födde en stark rörelse
propagerandes för lika rättigheter för xuetosarna i förhållande till övriga
mallorcaner. Detta gick uppenbarligen inte riktigt hem og självaste åklagaren i
Mallorca framförde i starkt rasistiska ordalag år 1782 att xuetoserna skulle
utvisas till Minorca og lilla Cabrera, samt där hållas i princip som fångar.
Kungen var ehuruväl mer inställd på lika rättigheter. Från 1814 slopades sedan
Inkvisitionen og lika rättigheter gavs dem, efter några vändor till så öppnades
synen upp på dem och sedan 1836 har det varit reguljärt att en xueta arbetat i
stadshuset, sedan 1800-talet så haver det även varit en stark xuetisk närvaro i
politiska og religiösa rörelser, samt i lingvistiska där många spelat en
central roll under den katalanska renässansen. Emellan 1979-1991 så var det
även en xuetahärkomstlig politiker som var borgmästare i Palma.
Att man även i sen tid varit
medveten om den hebreiska härkomsten visar några böcker som kommo under
1850-talet som behandlar just de baleariska judarna, inklusive xuetosarna, likväl
hundra år senare. Diskrimineringen verkar till stora delar ha släppt sedan
andra hälften utav 1900-talet, moderniseringen, internationaliseringen og inte
minst turismen har tagit knäcken på de gamla fördomarna, men
surveyundersökningar från början av 2000-talet visar ändå att runt 30 % utav
mallorcinerna icke skulle vilja gifta sig med en xueta, omkring 5 % skulle ej
ens vilja ha någon sådan som vän, så vägen till icke-diskriminering är ej ännu
färdiggådd.
De flesta, för att inte säg
nästan alla, utav xuetosarna äro katoliker, många väldigt strikt katolska,
emedans en liten spillra funnit ett religiöst intresse i judendomen i en
revitalisering sedan 1960-talet og framåt, någon enstaka har även flyttat till
Israel, en blev en rabbi där, emedans ytterligare några andra skapat eller gått
in i en egen judeokristen samfällighet, för cristianisme xueta.
Språkligt sätt pratar denna
gruppen baleariska precis som sin omgivning, man har både förlorat språk samt
distinkt kultur, till slut fanns bara diskrimineringen kvar och nu är den tack
o lov på väg bort den med. Gruppen lär härmed försvinna, förutöver som kuriös
familjehistorik, förutom för de antagligen ytterst få som finner ett religiöst
intresse i sin historia.
~
Nessun commento:
Posta un commento