mercoledì 16 dicembre 2015

Xuetes - Mallorcas judar - judarna på Balearerna


Efter utvisningen utav judarna i slutet utav 1400-talet i Spanien så har det fortgående funnits ett hemligt judiskt liv, eller hemlighållande utav sin judiska bakgrund, i Spanien, inte minst på Balearerna där marranerna på Mallorca uppgått till flera tusen som i skymundan blivit diskriminerade för sin judiska bakgrund, emedans ett quasihemligt judiskt liv hela tiden varit en realitet på Ibiza / Eivissa, og Formentera. Från officiellt håll försöker man nu uppmuntra Ibizajudarna att komma ut ur garderoben, mer om dessa sista på annat håll än här.

I båda dessa fallen, samt i alla övriga conversos eller marraner som lyckats gömma sig från det spanska statsförtrycket, så havandes naturligtvis lingvistisk assimilering skett varvid dagens ättlingar inte avskiljer sig något, eller nämnvärt, från omgivande språkgrupperingar, som historiska etnokulturella kvarlever från tidigare språkgrupper samt eventuella framtida utvecklingar äro de ehuru utav stort intresse.

När det gäller Minorca så hamnade den ön under brittiska kronan år 1713 og man gav mer än gärna asylum till judiska familjer från Afrika, och en ny synagoga öppnade snart i öns huvudstad Maó. Detta ogillade Spanien så när man togo tillbaka ön år 1781 fick judar, og morer, fly återigen.

När det gäller de numera kända kryptojudarna på Mallorca som går under benämningen xuetes / chuetes så havo de aldrig lyckats utslängas eller helt förintats, även om de nu äro på mycket god väg att assimileras helt, enligt deras egna stora önskan likväl efter femhundra år utav förtryck samt diskriminering. Genealogiskt så äro de omkring 18 000 men det är bara en liten del utav dessa som mer märkbart äro medvetna om sin kryptojudiska ancestralitet.

I hög grad havo de ägnat sig åt strikt endogami genom århundradena og det havandes även funnits en stark stratadivergens emellan orella alta samt orella baixa ‘hög- og låg-öra’. Det baleariska ordet xueta kan törhända deriveras till juetó, diminutiv utav jueu ‘jude’, hvilket även giver termen xuetó som slående nog likväl åtfinnes i parlören. Folketymologiskt så haver man även haft en benägenhet att koppla termen till xulla som hava med svinmat att skaffa, men detta torde vara en sekundär utveckling. Andra namn de gått under äro del Segell, del carrer eller del call, alla indikerandes att de kommo från gatorna i det gamla judekvarteret i Palma. I äldre dokument varo man mycket väl medveten om deras kryptojudiska entitet och kallade dem helt sonika för de gènere hebreorum, d’estirp hebrea, eller bara jueus, judios.

Då man på Mallorca hade konverterat alla judar under första decennierna utav 1400-talet framtills 1435 påverkades inte Mallorca nämnvärt utav den spanska utvisningen anno 1492. Detta hindrade ehuru ej att Inkvisitionen inte fann flera hundra kryptojudar under 1500-talet som man äskade bränna, vissa flydde dock. Mallorcajudarna varo traditionellt sätt bara småföretagande affärsinnehavare, vidaresäljare samt konstnärer, men från omkring 1640 så togo man upp mer avancerad merkantil og internationell handel og ingick i den finansiella sektorn og försäkringsbranchen.

Detta öppnade öpp helt nya möjligheter för mallorcajudarna som nu kommo i kontakt med sefardiska judar i Livorno, Amsterdam, Marselha og Rom och man vet att kontakter skedde, og litteratur införskaffades. Deras aktivitet ledde antagligen till att Inkvisitionen återigen fick upp ögona på dem efter 130 års inaktivitet, under 1670-talet anklagade man mallorcajudarna för kryptojudism. Efter många turer från då framtills 1691 så dömdes ett antal hundratal personer för judiskhet, varav några även brändes levande. Familjemedlemmar dömdes likväl till att förbjudas att arbeta inom administrationen, rida hästar, bära smycken, gifta sig utanför xuetosamhället, eller bli präster, under tvenne generationer. Det om smycken och hästridningen verkar ej hava följts särledes, däremot så har de andra påbuden varit gällande socialt under mångt fler generationer än vad som stipulerades utav Inkvisitionen, hvilket gett en gedigen diskriminering som delvis håller i sig än till denna dag.

Den sista att dömas till döden utav Inkvisitionen på Mallorca var Gabriel Cortès / Morrofès som år 1720 flydde till Alexandria og där gick ur garderoben som jude. Han fick brännas i sin frånvaro.

Gruppen verkar annars ha förlorat sin religiösa historik under 1700-talet, även om Gabriel uppenbarligen varit väl bevandrad i den, men sågos på yttersta vis ändå som en egen distinkt etnicitet samt behandlades väldigt olikt hvilket ävenledes födde en stark rörelse propagerandes för lika rättigheter för xuetosarna i förhållande till övriga mallorcaner. Detta gick uppenbarligen inte riktigt hem og självaste åklagaren i Mallorca framförde i starkt rasistiska ordalag år 1782 att xuetoserna skulle utvisas till Minorca og lilla Cabrera, samt där hållas i princip som fångar. Kungen var ehuruväl mer inställd på lika rättigheter. Från 1814 slopades sedan Inkvisitionen og lika rättigheter gavs dem, efter några vändor till så öppnades synen upp på dem och sedan 1836 har det varit reguljärt att en xueta arbetat i stadshuset, sedan 1800-talet så haver det även varit en stark xuetisk närvaro i politiska og religiösa rörelser, samt i lingvistiska där många spelat en central roll under den katalanska renässansen. Emellan 1979-1991 så var det även en xuetahärkomstlig politiker som var borgmästare i Palma.

Att man även i sen tid varit medveten om den hebreiska härkomsten visar några böcker som kommo under 1850-talet som behandlar just de baleariska judarna, inklusive xuetosarna, likväl hundra år senare. Diskrimineringen verkar till stora delar ha släppt sedan andra hälften utav 1900-talet, moderniseringen, internationaliseringen og inte minst turismen har tagit knäcken på de gamla fördomarna, men surveyundersökningar från början av 2000-talet visar ändå att runt 30 % utav mallorcinerna icke skulle vilja gifta sig med en xueta, omkring 5 % skulle ej ens vilja ha någon sådan som vän, så vägen till icke-diskriminering är ej ännu färdiggådd.

De flesta, för att inte säg nästan alla, utav xuetosarna äro katoliker, många väldigt strikt katolska, emedans en liten spillra funnit ett religiöst intresse i judendomen i en revitalisering sedan 1960-talet og framåt, någon enstaka har även flyttat till Israel, en blev en rabbi där, emedans ytterligare några andra skapat eller gått in i en egen judeokristen samfällighet, för cristianisme xueta.


Språkligt sätt pratar denna gruppen baleariska precis som sin omgivning, man har både förlorat språk samt distinkt kultur, till slut fanns bara diskrimineringen kvar och nu är den tack o lov på väg bort den med. Gruppen lär härmed försvinna, förutöver som kuriös familjehistorik, förutom för de antagligen ytterst få som finner ett religiöst intresse i sin historia.
















~


Nessun commento: