Bosniskan, Serbiskan samt Kroatiskan i Bosnien

Utifrån språklig synpunkt så var Bosnien-Hercegovina måhändeligen den mest homogena utav de olika delrepublikerna i Jugoslavien och språket som talades där benämndes serbo-kroatiska härstammandes från -slavisk-sydslavisk-västra grenen utan de indoeuropeiska språken - tungomålet kallas nu bosniska av bosjnjakerna, kroatiska utav kroaterna, emedans serberna hellre benämner sitt språk som serbiska.

Men det skulle vara osant att säga att bosnierna enbart av politiska skäl skullo vilja döpa om sitt språk istället för att använda serbokratiska eller kroatserbiska som det också kallades, av bland annat kroaterna, för det existerar märkbara skillnader varianterna emellan. Det var heller ej förrän så sent som år 1954 som man slog ihop de tvenne olika språken, kroatiska og serbiska, till ett språk dominerat utav serbiskan. Serbiskan samt kroatiskan kommer jag behandla jag på separata platser, men för att åtminstone lite förstå bosniskan är det tvunget med en kort förhandsinformation.

Omkring 2,2 miljoner är bosnjaker, 1,5 miljoner serber samt runt 600 000 kroater, i det som kallas Bosnien-Hercegovina.

Både serbiskan som kroatiskan tillhör de sydslaviska målen av den štokaviska grenen ock štokaviskan är uppdelad på tre olika subgrupper, ekaviska, je/ijekaviska samt ikaviska. Serbiskan hör till ekaviskan ock skrives med det kyrilliska alfabetet, emedans kroatiskan samt bosniskan, för övrigt i likhet med montenegriskan, hör till je/ijekaviskan som skrives med det latinska alfabetet.

Bosniskan har alltså mer att göra med det kroatiska målet än med det serbiska, men ändock så kunne man ej helt ensidigt säga att bosniskan är en kroatisk språkvariant, då bosniskan har utvecklat vissa egna karaktäristiska drag, främst hvad avser ordförrådet. Bland annat så behaver bosniskan långt flera inlån från arabiska ock turkiska än hvad de övriga språken hava, dessa inlån äro heller ej allena inom religionens sfär, utan berör alla möjliga profana områden, men är frekventast i områden som domineras av muslimer. En del av inlånen äro medvetna orientalismer, men långt ifrån alla orientaliska influenser haver sådan bakgrund.

De olika sydslaviska tungomålen skall givetvis ses som ett språkkontinuum og bosniskan är lika mycket ett eget språk som hvilken övrig sydslavisk tunga som helst. Hur stor del av befolkningen som talar bosniska respektive kroatiska eller serbiska är svårt att säga och det följer antagligen de etniska linjerna och språken kommer med all sannolikhet att distinktsera sig allt mer och mer ifrån varandra för att påvisa sin äkthet et frihet som språk samt även för att visa på skillnaderna emellan dem, samtidigt som de normala flödelseinfluenserna kommer fortsätta i regionen.

I Bosnien nyttjas främst latinska alfabetet, men tidigare skrevs delvis med arabisk skrift av nästan alla litterata framtill och med 1900-talet, men det fanns en tidigare unik skrift utvecklad från kyriliskan benämnd bosančica, och fortsatte att användas långt in i tiden utav de adliga. Väldigt få använder sig av dessa, för regionen, historiska skrifter i nutid.

~

+ Europas tungomål