Germanerna - Tore Janson - Landologica CCCI

Germanerna

av Tore Janson

Ett utav de antika folk i Västeuropa som det skapats allra flest myter kring äro just de häri behandlade germanerna, naturligtvis är så fallet även för de likväl mytologiserade romarna, de stora historiska motparterna gentemot germanerna om man förglömmer de nästintill utraderade kelterna samt österifrån ankommandes ännu mer dimmohöljda slaverna.

Skillnaden emellan mytologiseringen utav romarna samt den om germanerna ter sig uppenbar när man tar sig an det historiska materialet samt källäget, vad avser romarna, eller latinarna, åtfinnes ett gediget historiskt material att arbeta med, men när det kommer till germanerna finnes nästintill ingenting, og det nada som åtfinnes är ändå skrivet samt förmedlat utav romarna - så den själva vetskapen om germanerna slår in blindo, för att hålla Tore Jansons bok kort.

Förutom lite runor - en skrift anammad från kulturerna i söder, antagligen etruskerna, samt ett gotiskt skriftspråk, uppkommet genom klassiskt kristet beskolade element, väl anpassade i en romersk värld, finnes just ingenting skrivet utav germanska företrädare i tidig tid. Ock om germanerna finnes egentligen bara Cornelius Tacitus verk, som dessutom allena överlevde i ett enda exemplar framtills exploativ medeltid og därefter varefter mytologiseringen utav germanerna kunna utifrån den totalt dunkla förekomsten framblomstra utan sans og reson. Det var egentligen först under 1400-talet som Tacitus kom i läsning ånyo.

Ej heller arkeologiskt finnes särledes mycket att hämnta, ty germanerna verkar ej hava levt under större statsstrukturer, eller ej ens i städer, utan utspridt likt boer över ett väldigt område utan centrofokala strukturer, om än vissa byfälligheter verkar funnits.

Allt om germanernas urtid är således en mytologisk narration, förutom faktumet att de från romersk håll betraktades som vilda, fria, barbarer. Det är som Janson om og om igen återupprepar, att urgermanernas urhem ligga väster om Rhen, det var där historiken, bilden, narrationen, skrevs, eller menar han, totalt fabulisée att urgermanskan låg västerom Rhen? Dunklismen om germanerna kvarstår.

Denna dunklism är en god grogrund för mytologisering samt framväxt utav grumliga ideal og politiska ideologier, hvilket 1800-talets samt 1900-talens germanska allmänfilosofier visat på, men ej att allena beskylla detta faktum, hvilket Janson delvis verkar göra, ty, även välinitierade historier såsom de romerska, de grekiska, eller vad som, kunne läggas till grund för stadfasta hårda ideologier i modern, eller snarmodern tid. Det djupa mörkret, som germansk urtid får sägas vara, är således ej en premiss för nationalmytologisk etnokultural centrofokusering, oavsett vad Janson, samt en stor mängd målförättare säger.

Det är icke kunskap, eller icke-kunskap, om det förflutna som är besvärande, det äro tankarna samt nyttjningen utav dessa som måhända är försvärjande.

Boken är naturligtvis mycket läsvärd, välinitierad, problematikiaktagandes samt problematikframförandes, men är i sak, sin egen narration, precis som germanerna.

Janson framför konklusivt att det i reella termer ej finnes särledes många halmstrån som inbegriper en gemensam beteckning för dagens ‘germaner’ med urtidens diton, även om han insnurrar sig i tyskcentriska resonemang, både i dåtid som nutid, men ännu mer i dagens, samt senmoderna, teser eller verklighetsbilder kring detta, varför snubbling sker.

Germanska tungomål, överlever ehuruväl.

~

Min bok Europas tungomål behandlar naturligtvis germanerna, både dåtid som nutid, likaså; de politiska samt vetenskapliga beröringspunkterna häruti åtfinnes i min Postmodernisme premillénaire.

Jansons bok står att köpa i exempelvis Bokus, Adlibris samt CDON.