giovedì 12 febbraio 2015

Estniskan og dess dialekter - Europas tungomål DXIII


61,5 procent av befolkningen i Estland talar det uralisk-finskugrisk-baltofinska språket estniska, eller eesti keel og förutvarande maakeel - hvilket kan jämföras med de ej helt komparabla siffrorna att 94 % var av estnisk börd 1945 ~ de är icke helt jämförbara på grund utav att börden inte säger något om språkgruppstillhörighet, men en vink kan det ju ge. Estniskan är det nationella språket, men i likhet med nästan alla andra större språk så är estniskan splittrat i olika geolekter, olika språk. Man brukar dela in estniskan i trenne, eller tvenne,  eller flere olika varianter og dessa grupperingar skiljer sig mycket åt inom både ljud samt formsystem, men även vad gäller lexikalia ock det är inte alla gånger som kommunicering enkelt kan tas vid. Nordöstra kustestniskan talas längs sträckan emellan Tallinn / Reval samt Narva och har stora likheter med finskan, nordestniskan talas från de västra öarna till den östra gränsen till Ryssland i hela mittenbältet i Estland och är bestående utav inlands-, väst-, central- og östvarianter. Nordestniskan og nordöstra kustestniskan är det som ibland inkorporeras in i samma dialektgruppering, hvilket ehuru ej är acceptabelt, med grund i nästa mening. Dessa nordestniska varianter ligger givetvis närmare finskan än vad de andra varianterna gör och i fallet med nordöstra kustestniskan så var den från början mer lik finska än något av de övriga estniska språgen, dels genom influenser men också dels då fenniskan ju är ett geospråkligt kontinuum og denna kustestniska hör ursprungligen mer hemma i sydfinska än i nordestniska. Den andra, eller tredje, variationsgrupperingen är sydestniskan som då talas i de södra delarna och som har erhållit stora influenser från lettiskan, denna består utav varianter i Mulgi, Tartu og Võru, där speciellt den sistnämnda varit svårbegriplig för övriga estnisktalande, de tu första nästintill utdöda. Võrusiskan bibehöll sin hållning gentemot nordestniskan framtill andra hälften av 1800-talet och den östraste ryskortodoxa grupperingen, setuskan, blev inte administrativt unifierad med övrig estniska förrän frihetskriget 1919. Både võrusiska samt setuska är att behandla som ack ej allena dialekter utan fullfjädrade språk utifrån alla synvinklar, exklusive offentligt erkännelse. En fjärde grupp som osså ibland medtages är östestniskan som ofta låtes ingå i nordestniskan, även om östestniskan tillsammans med nordöstestniskan i fordomliga dagar kanske främst stod närmare votiskan. Standardspråket bygger i stora drag på de centrala dialekterna av de nordestniska målen. Vissa öestniska varianter skiljer sig ehuruväl avsevärt från standardspråket och det är diskutabelt om man skall klassificera det som om samma språk talas, detta speciellt då nästan alla andra, vissa undantag finnes, geospråkliga varianter blivit assimilerade in i standardvarianten och har problem med att förstå öestniskan. Estniskan har överlag stora likheter med votiskan samt finskan.
















~

Axat från boken Europas tungomål.

1 commento:

Night Soul Woman ha detto...
Questo commento è stato eliminato dall'autore.