Anglonormandiska, yola et fingaliska - Europas tungomål DXI

Språket som talades utav de 1100-tals invandrande -italisk-latinsk-romansk-galloromansk-nordgalloromansk-normandiskt  anglonormanderna fortsattes primärt att talas i countiesen Wexford samt Waterford ända upp till 1900-talet och man har lyckats rekordera språket i viss grad. I detta countie fanns även det numera utdöda yolamålet som var en unik utveckling från medelengelskan som utvecklades från de engelsktalande som valde att följa med normandbaronerna till Östirland under 1100-talet. Det underträngdes allteftersom av hibernoengelskan och vid början av 1800-talet talades det allena i södra delen av Wexford, eller Weisforthe, og vid slutet av det århundrandet var det helt isolerat i avlägsna trakter i Forth för att sedan slockna helt. Språket var genealogiskt mest hemmahörigt med språken i Dorset og Somerset samt i Lilla England i Wales, dit även flamländska bosättare tagit sig. Norr om Dublin talades även fingaliska som var relativt likt yola samt hade en liknande historik, men även detta försvann vid mitten av 1800-talet.

~

Axat från boken Europas tungomål.