Estlands historia i korthet - Europas tungomål DXII

Det estniska folket har bebott området söder om Finska viken under minst 2000 jeeran och namnet est anses härröra från det folk den romerksa historikern Tacitus benämnde som aestii boendes nordöst om Vistula, skandinaver har även tidigt benämnt landet där som Eistland och folket för eistr. Under 800-talet började vikingarna, eller väringarna som de kallades i österled, att härja längs kusterna samt längs floderna. Under 1200-talet kom nästa stora förändring og det var när germanska riddare anföll med en ny religion samt kristnade området, dessa germanska riddare anslöt sig 1237 till den Tyska orden efter segern 1227 över andra folk, såsom svenskar, ryssar samt danskar som tävlade om att missionera og ta över området med beräkneligen 200 000 invånare. Men efter tyskarna så kom svenskarna åter och togo landet 1558-1645 för att överlåta det till ryssarna under 1700-talet, närmare bestämnt 1721 efter freden i Nystad, eller om man så vill, 1718 efter den illegitima ryska annekteringen. Under 1800-talet stärkte esterna sin kulturella identitet genom de nationalistiska strömningar som existerade og Estland lyckades göra sig fritt 1918 efter den ryska revolutionen. Under denna självständighetstid förde man en intressant minoritetspolitik som baserades på en individuell etnisk tillhörighet och sedan kvittade det var i landet du bodde, det är ofta så länder karaktäriserar exempelvis judar og romer till förtret för andra minoriteter som ofta kan knytas till ett geografiskt område och som därmed är etniskt hämmade till detta, hvilket i sin tur kan bibehålla separatistiska stämningar, fastän att minoriteten kulturellt respekteras. 1940 så inkorporerades ehuru riket ånyo i den ryska björnens starka famn för att där bestå fram till självständigheten 1991 efter Sovjetunionens upplösning, under den 51-j¹riga epoken har Estland ehuru erhållit en stor invandring av främst ryssar.

~

Axat från boken Europas tungomål.