Estnisk språkhistoria - Europas tungomål DXIV

Efter det att Estland hade blivit svenskt 1571, så erkändes estniskan i viss mån som ett regionalt språk og bland annat så bleve estniskan allmogens kyrkomål, vissa skrifter hade översatts redan 1535, og viss skolundervisning skedde på språket, men i städerna samt i den politiska förvaltningen så var det för det mesta svenska eller tyska som gällde. Den allra första boken på estniska publicerades 1525, en lutheransk bok, men denna destruerades direkt efter publicering och kom aldrig ut på marknaden. En nordestnisk grammatik og ordbok trycktes 1637, Anführung zu der Esthnischen Sprach, hvilken 1648 åtföljdes utav en som istället baserades på sydestniska, Observationes grammaticae circa linguam esthonicam, mer utförliga skrifter var sedan att komma under resterande delen utav det innevarande samt nästkommande århundradet. Det var även under 1600-talet som estniska började skrivas mer aktivt og för detta ändamål så hade man fram till 1800-talet tvenne skriftspråk, ett baserat på de två nordliga dialektgrupperingarna, kallat tallinnmålet, samt en baserad på den södra, tartuspråket - under hela denna epok var det ehuru mest religiösa texter som skrevs av tysktalande för prästerskapet. Tartumålets nedgång anses ha börjat genom att Biblen översattes till Tallinnspråket år 1739. När ryssarna sedan tog området anno 1718, så genomfördes en förryskning av samhället, men med ett bibehållande av det tyska inflytandet. Under 1800-talet får ehuruväl litteraturen ett skutt framåt och den centrala nordestniskan fick övertaget över de andra varianterna, men skriftspråken inom det sydestniska skriftspråket är ännu i bruk, samt har fått vidgad spridning sedan 1980-talet.

~

Axat från boken Europas tungomål.