Estlands ryssar - Europas tungomål DXXI

Det -slavisk-östslaviska målet ryska frodas og mår efter omständigheterna bra och hela 30 procent av den Estlandsbaserade befolkningen talar ryska, till följd utav den massiva folkomflyttningen samt förryskningen av icke-ryska områden som pågick i Sovjetunionen. Rysstalarna karaktäriseras ofta som ett invandrarspråk av de flesta men detta är smått felaktigt då det fanns og finns en väldigt liten rysktalande befolkning som är autokton och alltså hemmahörande i Estland sedan många generationer då de kommit som flyktingar från Ryssland till de svensk-kontrollerade områden under 1600-talet, folken har varit i aktiv kontakt sedan minst 1000-talet med olika former av bosättningar, bland annat har man arkeologiskt hittat en ryskortodox kyrka vid Kuremäe som byggts under 1500-talet indikerandes stadigvarande bosättning. 1600-talsbosättarna var gammaltroende samt bosatte sig främst vid sjön Peipus. En del ryssar anlände likväl från Ryssland efter 1917 og Estland blev något av ett spirituellt centrum för den ryssortodoxa kyrkan, samt för andra fritänkande ryssar som känt sig tvungna att fly. Efter första storkriget under 1900-talet så utgjorde den ryska minoriteten ungefär 10 % utav befolkningen och man räknar att omkring hälften utav dessa var infödda i landet, många av dessa blev i sin tur deporterade av Sovjet till det genuina Ryssland efter 1945. 1934 fanns det strax över 50 000 ryssar i landet, 1939 utgjorde de 8 % av befolkningen - 1959 hade de ökat till över 240 000 genom invandring och nu är de således ungefär dubbelt så många. De ryssar som anlänt sent är naturligtvis invandrare, påtvingad men även frivillig, från övriga Ryssland, främst från arbetarklass samt militära element. De flesta har önskat stanna i Estland även efter Sovjetunionens kollaps och landets självständighet från Ryssland, men det bör ju påtalas att det råder en viss förbistring hos den ryska 30 %-iga minoriteten, då konflikt rådde om språk contra medborgarskap, men faktum är att en överväldigande majoritet av ryssesterna är lojala till Estland och vill inte tillhöra Ryssland, men de anser ehuruväl korrektligen att de haver rätt till sitt eget språk samt sin egen kultur utan medborgarskapskomplikationer, ett argument som man givetvis måste hålla med om. Emellan åren 1992 och 2007 så har omkring 147 000 icke-estner uppfyllt kraven och blivit medborgare hvilket minskat den statslösa befolkningens andel från 32 % till 8 %. År 2001 antogs med liten marginal även en ny lag i Estland som gjorde det möjligt för icke-estnisktalande medborgare att ställa upp i allmänna val. En lag som ryssarna kan tacka OSSE, men kanske framförallt EU, för. De flesta ryssar av idag bor främst i Tallinn samt i de större städerna i nordöst, Narva og Kohtla-Järve, emedans landsbygden befolkas främst utav ester, förutom vid sjön Peipus där de gammaltroende ryssarna fortfarande huserar. Ryssar upplever sig ofta – med rätta – diskriminerade i samhället på många olika plan, i främsta fallen förekommer ej en etnisk eller religiös diskriminering utan det förhåller sig nästintill alltid till bärarens lingvistiska hållning.

~

Axat från boken Europas tungomål.