venerdì 28 febbraio 2014

När paradiset förbjöds


det var kung Urukagina av Lagash som år 2300 f.kr. förbjöd den tidigare sumeriska sedvänjan om polyandri, rätten samt normaliteten av att kvinnor hade flera män i sitt liv

icke nog med att han förbjöd kvinnors dylika rätt, han utförde straff om stening för alla kvinnor som hädanefter togo sig flera män

kvinnor restrikerades även vad de fick säga till en man, med hot om att hennes käke eljes skulle krossas med brända tegelstenar

kvinnans kropp, hennes sinne, hennes själ
förbjöds att verka fritt

med hot om våld og död

så försankt ett tidigare paradisiskt tillstånd
till att bli ett mansförtryckarliv


















~


~

martedì 25 febbraio 2014

Ambrosia


vinum animae
vinum corporis

nectare deas


















~


~~~Quinquennio abbhinc~~~


~

~


les jours
n’a rien à faire

en secret






















~

Aromunskan ~ Vlach ~ Armãnji ~ Rrãmãnji i Albanien samt Balkan - Europas tungomål CCCXXXIX


Av de indoeuropeisk-italisk-romansk-östromansk-södra målen så finns ett sådant representerat i Albanien och det rör sig om det illa kända, men intressanta, språket aromunskan, hvilket är den beteckning som de oftast själva använder, eller som de även ibland kallas makedo-rumäner, vlach, koutzovlacher (haltande valaker), canitsarer, gogë eller turkoshak. Självbeteckningen på folket är oftast armãnji, armin eller rrãmãnji, alla givetvis härstammandes från latinets ‘romanus’. Då aromunska talare är geografiskt splittrade på ofta små enklaver utöver Sydbalkan så delas de även ofta in utefter geografisk tillhörighet, det finns således pindier i de Pindusbergen, gramustier vid Gramosbergen, muzachier från Muzachia, farsherots från Pharsala, moscopolitaner från Moscopole.
























~

Axat från boken Europas tungomål.

lunedì 24 febbraio 2014

Shqipëri et Shqiptarë - Albanska etnonymer - Europas tungomål CCCXXXVIII


Albanerna kallar sig oftast för shqiptarë oq landet för Shqipëri, hvilket har ersatt den medeltida termen Arbër / Arbën. Kungen av Neapel ockuperade Durrës 1272 samt skapade då ett albanskt kungadöme som varade i nästan i ett århundrade, hans titel var Rex Albaniae, også 1330 i det angevinska dokumentet skymtar albi, men vissa hänvisar istället till Ptolemaios som menade att albanoí levde vid Albanópolis ‘Kruja’ som ligger norrom Tirana, dessa albanoierna var av illyrisk stam. Under medeltiden kallade man sig arbëresh / arbënesh och landet benämndes Arbër / Arbën - detta namn lever fortfarande kvar hos de italienska albanerna och ordet anses även det härstamma från den illyriska stammen albanoí. Turkiska källor menar ehuru att namnet härstammar från etnonymen arbesher. Namnet Arbanon verkar vara ett namn på en region emedans albanoi är ett etnonym som sedan spridit sig till flera stammar. Ordet arb betyder troligtvis ‘mörk, grön, skogslig’, emedans alb är ett vida spritt ord, känt via galliskan som givit oss ordet för Alperna, från alb ‘kulle’, eller kopplat till det indoeuropeiska ordet *albh ‘vit’ som vi ju har i albino, detta ord fanns även i illyriskan. Albanskan har fått få inlåningar från arkaisk helleniska, hvilket tyder på att de inte borde varit i direkt kontakt som nabolevande folk, de inlån de ändock erfått verkar ha ett doriskt ursprung.






















~

Axat från boken Europas tungomål.

Basilikalâimad sill


tvätta samt avtag 90 % utav basilikabladen från en kruka, mixa dessa med trenne matskedar olivolja samt två-tre vitlöksklyftor, blanda härefter i 0,75 deciliter gräddfil samt 0,75 deciliter crème fraiche, riv ner skalet från en lime, og rör ihop. Toppa samt avsmaka med lite salt samt limesaft

denna såsen är god att bruka till variösa ändamål, men här lägger vi även i avrunna samt styckskurna silbitar, ett paket inläggningssill eller 5-minuterssill, varefter allt läggs i en förslutningsbar burk för kylning över natten

för dekoration samt smakupphöjning lägges kvarvarande basilikablad uppenpå vid serveringen


















~


~~~Fem år sedan~~~


~

domenica 23 febbraio 2014

Sileni Cellar Selection 2011




Sauvignon Blanc 90 %, Semillon 10 %
Marlborough, Nya Zeeland

just detta vin är en multipell prisvinnare

vingården är nybildad från slutet av 1990-talet men har snabbt vunnit namn världen över, ens eget namn härör från silenierna, de ständigt druckna bestliknandes följeslagarna till Dionysus et Bacchus, ofta poträtterade som skalliga og feta, emotsatt den singulärt benämnda Silenus som åtminstone var en gud, då fylleriets og superiets sådan.

Hursom, vingården är placerad vid Hawke’s Bay, vid östkusten av Nordön, man hävdar ekologisk odling, men detta ovan vin göres från Marlborough, Sydön, eller som det egentligen heter, Tauihu, ofta nämnt som själva hjärtat av nyzeeländsk vinmakning.

något balanserad välansað syrlig strävhet, smått fylligt oljig, närt som vätskan av blomstjälkar con aromer av tropiska frukter som papaya, ananas, mango, kiwi, samt andra stickiga frukter jag ej vet namnet på, samt fräscht sommrig citron og fläder, ger en unik vinsmak, passandes helt synnerligen perfekt som apertif, till fisk, samt till skaldjur

förhöjd smakessens vid rumstempererat bruk, nedtonad fruktighet, upptonad oljighet



















~


~~~Fem år sedan~~~


~

Albanskans indoeuropeiska problematik - Europas tungomål CCCXXXVII


Albanskan utgör ehuruväl så ett problem om man vill positionera den inom det indoeuropeiska spektrat som den tillhör, dels på grund utav de stora influenserna från andra språk och dels då givetvis den sena nedteckningen av språken. Ord byts ju ut hela tiden og det är enbart till följd av historiska omständigheter som vi har kännedom om orden idag, i albanskans fall så är dessa omständigeter ogynnsamma med en sen samt fåtalig rekordering, exempelvis så är det endast tack vare Buzukus verk som giver oss det albanska ordet mang-u med betydelsen ‘man’, mangu har sedan blivit replacerat av mashkull¬masculus. Vi har ehuru nativa indoeuropeiska numerala kardialer förutöver orden för hundra, qind, samt tusen, mijë, hvilka inlånats från latin - även albanskan har element kvar av ett vigesimalt system, hvilket ju även existerar som följd utav gallisk influens i franska samt till viss del i sanskrit, ehuru ej där av keltiska skäl. Förutom numeraler åtfinns givetvis andra indoeuropeiska igenkännbara arvord, par example natë ‘natt’, motër ‘syster’, samt anmärkningsvärt många grammatiska arkaismer, hvilket gör att albanskan är ett viktigt studium för den indoeuropeiskt intresserade. Man kan försöka komma (pre)historien närmare genom att fundera kring olika ting. Bland annat så verkar albanskan sakna indoeuropeiskt nedärvda havs-/sjötermer - någon menar dock att de haver haft dem, men förlorat dem, de kan ha bott i inlandet, i bergstrakterna o.s.v.. Vissa posibla anspelningar kan man nog finna, till exempel dēt för ‘sjö’, hvilket då skulle vara relaterat till ‘djup’ samt valë till ‘våg’.



















~

Axat från boken Europas tungomål.

giovedì 20 febbraio 2014

Elégie piemontese - Landologica EXXXIII


i vinböljande fagra land, Piemonte
från Alptoppar till kulliga Ligurien

tornar Turin som en smakfylld spumante
med ton av historiens elégien

nòna ler på sin balkong, turinese
in esse på talant piemontese

i en barndom av att vara närt hemma
Elyseiska fält du nu instämma


















~



EuroAtlantic Cointelligence


från en undersökning som presenterades för några år sedan i jämförelse av tyckandena i USA i relation till EU finnes en del att åhämta, om man så vill. Jag förhåller mig bara till det mest intressanta

96 % av USA’s befolkning säger sig vara gudstroende, likväl hela 76 % är det inom EU, bara i Tjeckien finns ingen majoritet av teoister. En majoritet på 64 % i USA tycker tillikt att det är direkt olämpligt om statliga tjänstemän inte har en uttalad religiös tro

fastän det bara är fyra procent som således inte är gudstroende i USA så är det hela 9 % som tycker att landet helst borde styras i ett militärstyre, i EU är det något bättre då det nästan är en hälften så populär tanke här

i Italien vill man i alla fall ha en meritokrati



ja jag vet inte,

förutom att man är mer religiös, nästan totalt, over there,
samt att en del rednecks vill ha militärstyre, hvilket de ju redan har

så verkar det inte va någon större skillnad
förutom fethet, tröghet samt skränighet





















de här siffrorna åtfinns i Goldmann, Kjell “Europeisk identitet: Konstruktion eller konsensus?”, i Internationella Studier, Nr. 1 våren 2006:63-64.


Albanska folk - Europas tungomål CCCXXXVI


Splittringen emellan toskiska samt gegiska har så vitt man vet alltid varit förekommande och splittringen var ännu vidare under medeltiden än nu, då det osså var mindre riken som behärskade det politiska livet i området. Det var inte förrän under 1600- samt 1700-talen som de olika smårikena växte ihop till de nuvarande regionerna med efterföljande språkskildring. Under hela denna period så låg riket under turkarnas herravälde, som förbjöd all albansk undervisning och publicering. Albanerna finge ej sin egen stat förrän 1913, även om kortlivade frihetsförsök hade gjorts så tidigt som på 1100-talet, man hade ehuruväl en relativ självständighet i slutet av 1400-talet. Anledningen till att landet blev fritt 1913 kan man kanske tacka grannländernas osämja, huru de skulle dela landet sinsemellan sig. Hursomhelst så fick inte albanerna hela territoriet som var bebott av albaner utan en stor del hammnade utanför, exempelvis i Kosova ock Makedonien, hvilket ju i vissa sinnen lett till en dröm om ett Storalbanien, d.v.s. ett Albanien som sträcker sig över hela det albanska territoriet. De ovan nämnda tsamiderna härrär från Tsamerien / Cham i nordvästra Grekland men bara en liten spillra om 40 000 bor kvar där nu, runt 150 000 bor i Albanien samt 400 000 annorstäders. De flesta chamer förflyttades genom Lausannefördraget, eller senare, emellan Turkiet og Grekland 1923, Grekland vägrar i nutid att låta folket få tillbaka sina egendomar, detta fastän chamerna var väldigt aktiva i kampen för grekisk självständighet. Även de tidigare sulioterna var av tsamerisk sort men med ett eget språk som ehuru gått historien förlorat då de inassimilerats i den grekiska myllan, folket gjorde sig kända som virila motståndare mot det ottomanska styret i Epirus. Chamernas kultur är som en mix av grekisk og albansk och har varit boende i Chameria sedan åtminstone 1200-talet. De tsameder som var ortodox kristna fick stanna kvar i Hellas emedans de som under det ottomanska styret konverterat till islam slängdes ut, vid en andra religioetnisk utrensning år 1944. 1953 gav den albanska regimen alla i exodus levande chamer albansk medborgarskap, med krav på integrering, men de kvarhåller vid sin etniska identitet samt faktiska status som flyktingar från sitt Chameria och önskar tillbaka sitt grekiska medborgarskap. Någon mindre gruppering har även skapat en militant frihetsrörelse för Chamerien.






















~

Axat från boken Europas tungomål.



~~~Fem år sedan~~~

- Erotiku

~

mercoledì 19 febbraio 2014

Att sälja sin kropp



att ge blod


















~

+ Hora

~~~Fem år sedan~~~


~

Albanskans standardisering - Europas tungomål CCCXXXV


Det är således den toskiska albanskvarianten som är det enda skolspråket, hvilket i sin tur kanske kommer att bli förödande för den gegiska minoritetens tungomål. Från självständigheten 1913 samt fram till andra världskriget så nyttjade man främst en sydgegisk variant som härrörde från staden Elbasan, som av många anses vara en övergångsvariant inom det albanska språkspektrat, men efter kriget så övergick man till toskiska - eller rättare sagt till en toskisk variant som hade inlånat några relativt få gegiska ord. Vissa menar att allena omkring 3 procent av den allmänalbanska ordskatten har hämtats från gegiskt håll. Några år före, år 1908, så hade man vid kongressen i Monastir bestämt att det var den latinska skriften som skulle nyttjas, man hade tidigare använt den latinska skriften i norr, den hellasiska i söder, men även den kyrilliska, den glagolitiska samt den arabiska. Man fortsatte ehuruväl att skriva med de bägge olika varianterna. Både diktatorn Hoxa ock den överväldigande majoriteten av kommunistpartiets medlemmar talade dock toskiska, hvilket antagligen var den största orsaken till att detta mål fick den absoluta hegemonin, till detta skall givetvis läggas att Nordalbanien erövrades utav sydalbanska kommunistiska förband. Standardiserings-centralister som kommunisterna ovan har ingen förståelse för att båda eller alla varianter har sin plats i kulturen och bör få nyttjas fritt utan statligt förtryck - ett faktum som det inte bara är albaner som har svårt att förstå, utan språkligt förtryck är ett mycket vanligt förekommande fenomen. 1951 bestämdes att det var den södra varianten av albanska som skulle användas i skolan og 1967 gick det enhetliggörande ortografiska arbetet framåt medelst publiceringen utav Rregullat e drejtshkrimit të shqipes mitt under den albanska kulturrevolutionens zenit.





















~

Axat från boken Europas tungomål.

martedì 18 febbraio 2014

Xbeeriment Black Force One - Imperial Stout




bryggt med fem olika sorters malt, inklusive choklad samt torvrökt malt, trenne olika humle varefter alen blivit torrhumlad givandes ett kolsvart mäktigt öl med intensiv doft av rök, med mindre inslag av grapefrukt samt barr i en komplex blandning utav aromer, ej minst espresso, brynt brunt socker, tjära, mörkdrypig sirap et choklad, direkt från København

dess svarta kropp faller sig helt naturligt i var mun
tjockleken ock storleken kunde varit större dock





















lunedì 17 febbraio 2014

Rena sexsinnen


Anatomiskt finns allt där från början. För det lilla barnet är snoppen och snippan inte konstigare än tårna och öronen. De utforskar och känner. Och  precis som för människor i alla åldrar känns det skönt och kanske lite pirrigt att pilla på snoppen eller känna på klitoris, att onanera.

Men medan vuxna kopplar onani till kåthet, parsex eller kanske porr, finns inget av det där hos det lilla barnet. Bara känslan av att det är skönt och behagligt. Om inte vuxenvärlden signalerar att det är fel, fult och skamligt. Vilket den ofta gör.


normal njutning
biologisk sanning

fula vuxna




















~



Welin, Hanna, “Vuxnas brist på kunskap skapar tabu”, i Sydsvenskan 29 september 2010, s. A14-15.


Belysning


ett starkt solljus
från mils avstånd

strilar varsamt in
i min förmörkade själ




















~



The European Union Explained



















~

+ Postmodernisme premillénaire, Europas tungomål

DN

sabato 15 febbraio 2014

Skogahår


mina fingrar
trippandes i nacken din

sensualismens äng

ditt skogsliga hår
omfamnandes mina fingrar

trippandes i din nacke


erozoner beröres


















~



venerdì 14 febbraio 2014

Albansk litteraturhistoria - Europas tungomål CCCXXXIV


Albansk litteratur är inget tidigt fenomen, men den franska dominikanen Broccardus, som för en stund var ärkebiskop av Antivari i nuvarande Montenegro, skrev i en pamflett 1332 att albanerna hade ett till latinet olikt språk, men att de använde det latinska alfabetet i alla sina böcker - böcker som vi tyvärr inte har. Förutöver denna information så finns ett fragmentariskt gegiskt dokument från ärkebiskopen Pal Engjëlli / Paolo Angelo af Durrës / Durazzo publicerat år 1462 innehållandes meningen Un të paghësont pr emënit Atit e t birit e t spertit senit (‘Jag döper dig i ...’ ø sedvanliga ord). Det är även möjligt att det finns en passage i Bellifortis krigsmanualer som är på någon form av fornalbanska, men om detta tvekar ännu forskningen, passagen är inom mystikens område. Den första boken som vi har reell kännedom om är Buzukuis hundraåttioåttiosidiga bok Missal (1555) som finns i Vatikanbiblioteket og som behandlar kyrkliga ritualer, hvilken är skriven på nordgegiska, emedan ‘Den kristna doktrinen’ från 1592 av Matranga istället är skriven på det av toskiskan avkomliga på Sicilien figurerande språket arbëreskiska. Intressant äre att ett antal ortografiska förekomster överensstämmer i Buzukus visavi Matrangas arbeten, hvilket föranleder en att tro att en albansk skrifttradition kan ha funnits, såsom også dominikanen förtäljde.




















~


Axat från boken Europas tungomål.

Språk i Irland, i Europas tungomål - Info


För Éire genomgås, i boken Europas tungomål, givetvis iriskan med sina ulsteriska, leinsteriska, dhúnn-Na-nGalliska, connachtiska, samt munsteriska varianter, denna sista med en avläggare i Newfoundland, men även sheltiska, engelska, sydhiberniska, nordhiberniska, ullans, anglonormandiska, yola og fingaliska.


















~


~~~Fem år sedan~~~


~

lunedì 10 febbraio 2014

domenica 9 febbraio 2014

Albanskan - eller gegiskan et toskiskan - Europas tungomål CCCXXXIII


Albanska bildar dessutom en egen undergrupp inom den indoeuropeiska språkfamiljen, och de har inga närbesläktade tungomål inom den, men detta faktum har blivit svårt att studera, då de albanska språken har erfått stora influenser av de indoeuropeiska språken i deras närområden, hvilket göro det svårt att få klarhet i hur släktskapsförhållandena ligger till - man kan tala om upp till 90 procents lånord från främst helleniska, latin, slaviska mål samt turkiska, det sistnämnda har kanske lämnat omkring 1700 lånord till albanskan. Den nutida standardiseringen av albanska har inneburit att en av varianterna har fått övertaget över den andra och innan detta skedde så hade båda språken en rikhaltig litteratur i fortlevande. Språkgränsen emellan de olika språkklustrerna anses vara vid floden Shkumbin som ligger söder om huvudstaden Tirana / Tiranë, d.v.s. ungefär i mitten av landet, de olika språken lär ha påbörjat sina egna utvecklingsmönster för ungefär tusen år sedan. Gegiska, eller gegërishtja, kallas det nordliga och numera statligt förtryckta språket som talas av omkring 300 000 invånare i Albanien, bland annat så var gegiska kung Zogs språk. Det finns ehuru mångdubbelt fler talare i angränsande länder. Talarna av detta mål är oftast tvåspråkiga, dels talandes sitt eget hävdanspunna språk samt dels kunniga i den standardvariant som mest bygger på det andra albanska språket - toskiska. Toskiska, eller arnautiska / toskërishtja, talas av en större del av den albanska befolkningen, man brukar räkna antalet talare till cirka 2,9 milj., men med anledning utav konvertering från gegiskan så ökar antalet ständeligen. Det toskiskalbanska målet är ömsesidigt förståeligt med det gegiska samt även till viss del med den albanska som finns företrädd i Hellas, men inte med det gammalalbanska språk som har överlevt i Italien. Även om gegiska och toskiska är ömsesidigt förståeliga så skiljer sig språken åt i uttal, grammatik, ordförråd  samt i litteraturhistoria, de största skillnaderna står att finna inom fonologin og morfologin, emedans det endast finns få syntaxtiska särskiljheter. Språken är även innehållandes fyra fem geografiska varianter vardera, förbunda via ett sprachbund med en intermedier variant emellan dem, den mest arkaiska albanskan bedöms vara tasmidiskan eller chamëiskan som talas av tasmidierna, eller då chamalbanerna, i sydligaste delen utav Albanien, mångt og mycket en exodusbefolkningen från Τσαμουριά. En fonologisk skillnad som kan synas tydligt samt lätt är att gegiskan har nasala vokaler, î, ½, ¢, ã, emedans nasaliteten gått förlorad i toskiskan, men där ã har blivit till ë. Att det finns skillnader emellan språken kan Shakespeares kända fras ‘Att vara, eller inte vara, det är frågan’ få illustrera, på toskiska blir det të rròsh a të mos rròsh, kjò është çështja gentemot gegiskans ‘me qênë a mos me qênë, kjò âsht pik‘pyetja.





















~

Axat från boken Europas tungomål.

sabato 8 febbraio 2014

Delad önskan


jag är ej homosexuell
men jag uppskattar lystmäteligt

en stor svart kuk

jag vill ej ha den i mig
men du får mer än gära

avnjuta den maximalt























~



~~~Fem år sedan~~~


~

Albanskan ett illyriskt språk? - Europas tungomål CCCXXXII


Albanska mål är en egen indoeuropeisk målgrupp som bildar en egen undergrupp og vissa tror att den har växt fram ifrån illyriskan, även om den historiska sanningen är att man inte har fått klarhet i detta ännu, då en klar historisk koppling icke har kunnat finnas då albanska ej finns belagd förrän från 1400-talet och framåt - det är ett stort hopp från antikens illyriska som ju heller inte finns bevarat nämnvärt. De få bevis man kan finna anspelar ehuru på någonslags koppling. Vissa menar istället att albanska är en utväxt av thrakodakiskan och en delteori till detta är att albanskan og rumänskan enligt tesen gemensamt skall ha cirka 70 ord som då skulle härstamma från thrakodakiskan, i fallet rumänska så skulle dessa ord givetvis kommit in som substrat. Att några likheter finns emellan albanska och illyriska kan helt enkelt bero på att illyriska fortfarande talades då albansktalande anlände och såtillvida fick vissa substratiska influenser härifrån, men återigen så existerar inga bevis för endera teorierna. Men en märkbar konsekvens av den albanskillyriska teorin är ehuru att det i nutid ej är alltför ovanligt med förnamnet Ilir i Albanien. Albanskan erkändes som tillhörigt indoeuropeiskan av Bopp 1854, redan 1774 proponerades en illyrisk härkomst från en tysk historiker. Man kan inte bevisa det men det finns många spår som leder till det hållet, exempelvis finnes inga spår av någon extensiv migrering in i området, ordet alban härstammar från en illyrisk etnonym, albanska talas i samma område som illyriska en gång talades, de flesta av de få orden som man funnit vara illyriska kan förklaras med albanska element, toponymer och liknande har alltid följt de albanska ljudförändringarna, lånord från latin og grekiska härstammar från inlån från tiden före kristendomens infallande hvilket är även då de nu albanska territorierna blev erövrade, dessutom är lånen från doriskan hvilket pinnar ner geografin, och så vidare.





















~


Axat från boken Europas tungomål.