venerdì 14 febbraio 2014

Albansk litteraturhistoria - Europas tungomål CCCXXXIV


Albansk litteratur är inget tidigt fenomen, men den franska dominikanen Broccardus, som för en stund var ärkebiskop av Antivari i nuvarande Montenegro, skrev i en pamflett 1332 att albanerna hade ett till latinet olikt språk, men att de använde det latinska alfabetet i alla sina böcker - böcker som vi tyvärr inte har. Förutöver denna information så finns ett fragmentariskt gegiskt dokument från ärkebiskopen Pal Engjëlli / Paolo Angelo af Durrës / Durazzo publicerat år 1462 innehållandes meningen Un të paghësont pr emënit Atit e t birit e t spertit senit (‘Jag döper dig i ...’ ø sedvanliga ord). Det är även möjligt att det finns en passage i Bellifortis krigsmanualer som är på någon form av fornalbanska, men om detta tvekar ännu forskningen, passagen är inom mystikens område. Den första boken som vi har reell kännedom om är Buzukuis hundraåttioåttiosidiga bok Missal (1555) som finns i Vatikanbiblioteket og som behandlar kyrkliga ritualer, hvilken är skriven på nordgegiska, emedan ‘Den kristna doktrinen’ från 1592 av Matranga istället är skriven på det av toskiskan avkomliga på Sicilien figurerande språket arbëreskiska. Intressant äre att ett antal ortografiska förekomster överensstämmer i Buzukus visavi Matrangas arbeten, hvilket föranleder en att tro att en albansk skrifttradition kan ha funnits, såsom også dominikanen förtäljde.




















~


Axat från boken Europas tungomål.

Nessun commento: