Albansk
litteratur är inget tidigt fenomen, men den franska dominikanen Broccardus, som
för en stund var ärkebiskop av Antivari i nuvarande Montenegro, skrev i en
pamflett 1332 att albanerna hade ett till latinet olikt språk, men att de
använde det latinska alfabetet i alla sina böcker - böcker som vi tyvärr inte
har. Förutöver denna information så finns ett fragmentariskt gegiskt dokument
från ärkebiskopen Pal Engjëlli / Paolo Angelo af Durrës / Durazzo publicerat år
1462 innehållandes meningen Un të paghësont pr emënit Atit e t birit e t
spertit senit (‘Jag döper
dig i ...’ ø sedvanliga ord).
Det är även möjligt att det finns en passage i Bellifortis krigsmanualer
som är på någon form av fornalbanska, men om detta tvekar ännu forskningen,
passagen är inom mystikens område. Den första boken som vi har reell kännedom
om är Buzukuis hundraåttioåttiosidiga bok Missal (1555) som finns i Vatikanbiblioteket og som behandlar kyrkliga ritualer,
hvilken är skriven på nordgegiska, emedan ‘Den kristna doktrinen’ från 1592 av
Matranga istället är skriven på det av toskiskan avkomliga på Sicilien
figurerande språket arbëreskiska. Intressant äre att ett antal ortografiska
förekomster överensstämmer i Buzukus visavi Matrangas arbeten, hvilket
föranleder en att tro att en albansk skrifttradition kan ha funnits, såsom også
dominikanen förtäljde.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento