Albanskans indoeuropeiska problematik - Europas tungomål CCCXXXVII

Albanskan utgör ehuruväl så ett problem om man vill positionera den inom det indoeuropeiska spektrat som den tillhör, dels på grund utav de stora influenserna från andra språk och dels då givetvis den sena nedteckningen av språken. Ord byts ju ut hela tiden og det är enbart till följd av historiska omständigheter som vi har kännedom om orden idag, i albanskans fall så är dessa omständigeter ogynnsamma med en sen samt fåtalig rekordering, exempelvis så är det endast tack vare Buzukus verk som giver oss det albanska ordet mang-u med betydelsen ‘man’, mangu har sedan blivit replacerat av mashkull¬masculus. Vi har ehuru nativa indoeuropeiska numerala kardialer förutöver orden för hundra, qind, samt tusen, mijë, hvilka inlånats från latin - även albanskan har element kvar av ett vigesimalt system, hvilket ju även existerar som följd utav gallisk influens i franska samt till viss del i sanskrit, ehuru ej där av keltiska skäl. Förutom numeraler åtfinns givetvis andra indoeuropeiska igenkännbara arvord, par example natë ‘natt’, motër ‘syster’, samt anmärkningsvärt många grammatiska arkaismer, hvilket gör att albanskan är ett viktigt studium för den indoeuropeiskt intresserade. Man kan försöka komma (pre)historien närmare genom att fundera kring olika ting. Bland annat så verkar albanskan sakna indoeuropeiskt nedärvda havs-/sjötermer - någon menar dock att de haver haft dem, men förlorat dem, de kan ha bott i inlandet, i bergstrakterna o.s.v.. Vissa posibla anspelningar kan man nog finna, till exempel dēt för ‘sjö’, hvilket då skulle vara relaterat till ‘djup’ samt valë till ‘våg’.

~

Axat från boken Europas tungomål.