~
De svenska
språken i Norrbotten härrör från 1300-talets medeltida eller än mer sentida
kolonisationer, men språken har bibehållit en hel del intressanta arkaismer och
før exempel Norrbottens språk anses av många vara bland annat ett av de
mer från standardsvenskan avskiljande svenska språken in existens, dessutom så
är norrbotniskan inbördes mycket distinkta.
De olika
älvdalsmålen är skiljande ifrån varandra og man brukar då indela språken efter
huvudortsvarianterna pitemål, lulemål samt kalixälvdalska
som dessutom finnes i tvenne subvarianter nederkalixska- og överkalixska
- denna sista räknas vid sidan om det dalska älvdalsmålet av övriga
svensktalande som något av de mest svårbegripliga svenskan som finns och torde
utur alla synvinklar kunna klassificeras som ett eget språk även utav de mest
instockade svenskofila personligheterna. Pitemålet är även det känt för att
vara svårbegripligt för andra svensktalande och den variant som talas i staden
kallas för pitfint, men de skall ej sammanblandas då det är en försvenskning
i högspråklig karaktär emedans det gambla pitemålet har gammalsvensk byggnad.
Svenskhygienismen haver gjort sitt bästa för att utrota dessa bondska dialekter
med pitemålet speciellt har varit något seglivat samt upplever en delvis
revitalisering, inte minst genom att det tagit sig in i musikvärlden og därvid
sprider viss prestige.
Arvidsjaursspråket har liknelser i skelleftemålet, men arjeplogssvenskan
är dock påtagligt lik rikssvenskan förutöver att samiskan haft ett stort
inflytande på ljudförrådet och uttalet, men även en viss antoning av
sydvästerbottnisk-ångermanländska inflytelser finnes.
Både samiska
samt finska haver givetvis lämnat olika stora bidrag till de olika målen.
Speciellt kustvarianterna är fonologiskt arkaiska samt behar exempelvis till
stor del kvar diftonger, även om nederkalixska monoftongerat, även en hel del
andra arkaismer og innovationer existerar, kustdialekterna har även arkaismer i
grammatiken, exempelvis i vissa fall numerusböjning i verben, dativböjning utav
substantiv. Dessutom åtfinnes arkaismer i ordförrådet og språgen måste ses som
egna utvecklingar og är därmed självfallet rättfärdiga.
Det bör
ehuruväl påtalas att de antagligen äro utvecklingar från medeltidens uppsvenska
mål og därmed tillhörande sveamålen, -sveamål-uppsveisk-norrländska,
detta är speciellt gällande för den nordliga norrbottniskan som har stor
medeltida svensk prägel, deras sveiska karaktär göro ehuru ej så att de ej är
att betrakta som egna språkformer värda all respekt samt framtida egna utveckling.
~
Om detta samt övriga sveiska, svenska, germanska, samiska, finska, samt övriga, språk i regionen, står mer att läsa om i boken Europas tungomål.
Taggar: Norrland, Lappland, Norrbotten, norrbottniska, svealändska, språk, svenska, svenska dialekter, dialekter, Sverige, överkalixska, pitemål, lulemål, kalixälvdalska, nederkalixska, arvidsjaurspråket, arjeplogsvenska
~~~Ett år sedan~~~
~
1 commento:
Svenskhygienismen kanske vore bättre att byta ut det mot statshygienismen?
Ty som hygienisk svensk är jag för att var svensk ska tala på sitt sätt.
Posta un commento