Förutom baskiskan,
iberiskan ock keltiberiskan så fanns det i nordväst på denna halvö ett tungomål
som kallas lusitaniskan, hvilket antagligen var av indoeuropeisk
härkomst, men om det var keltiskt eller ej vete man icke - att så inte var
fallet verkar just nu ehuru vara den rådande tesen. De skolat hava anländo från
Alperna under sexhundratalet f.kr., vissa menar även att de etnolingvistiskt
snarare höre till de italiska folken, emedans andra snarare menar att de nog
äro en egen liten subgruppering. Den helleniske historiografen Strabon berättar
att lusitanerna badade bastu og gjorde bröd innehållande ekollon - tyvärr så
gick denna kulinariska kultur under och romaniserades i likhet med de andra
efter det att romarna tog över 27 f.kr. Portugiserna ser gärna lusitanerna som
sina, mer eller mindre, symboliska anfädrar. Språket finnes bara bevarat i fem
inskriptioner, men även en del gudsnamn och toponymer, varav en är här:
~
Axat från boken Europas tungomål.
Taggar: Europas tungomål, Lusitania, lusitanerna, lusitaniskan, Portugal, Spanien, Extremadura, språk, folk, forntiden, antiken, int
~~~Ett år sedan~~~
~
Nessun commento:
Posta un commento