~
Det fanns väldigt många
keltiska folk och detta var bara ett axplock av dessa, alla förutom ökelterna
dogo dogh så småningom ut, men karaktäristiskt är att de som allierade sig med
romarna levde rika fram till absorbering, emedans de andra antagligen levde i
armod och några som gjorde uppror fingo genomleva sina resterande liv i
träldom. Men den romerska överhögheten hade en positiv effekt för
icke-upprorsmakarna - gallerna åtnjöt inbördes fred för första gången. Romarna
hade sin speciella teknik när de övertog nya områden med annorlunda politiska
samt samhälleliga kulturer. De försökte inte krossa de befintliga sociala
institutionerna utan byggde sitt styre på, eller genom, dem. Man försökte
bevara de sociala og ekonomiska strukturer som hade uppbyggts av de galliska
samhällena och till skillnad från 1800-talets kolonisatörer så behöllo man de
rådande folkgränserna och inrättade dem som administrativa gränser. De galliska
städerna bevarades samt utbyggdes. Medlemmarna av den galliska aristokratin
finge behålla sina politiska befattningar och bleve den neourbana eliten,
romerskt medborgarskap skänktes till alla värdiga och under Claudius tid så
fick till og med galler sitta i den romerska senaten. De lägre klasserna kunde
komma upp sig genom militären och det galliska kavalleriet vunne världsrykte.
När individerna hade utövat sina militära åtaganden så finge de bliva romerska
medborgare med allt vad det innebar - språken försvann likväl, till fördel för
romerskt tal. Tyvärr.
~
Axat från boken Europas tungomål.
~~~Ett år sedan~~~
~
1 commento:
Jag förstår inte syftet med att försöka framställa förslavande och massutrotande som något positivt.
Kanske det är ditt italienska ursprung som gör att du inte förmår se nyktert på saken.
Posta un commento