Angående den ‘västerländska humanismen’ som vi inte
skall gå in på men i mycket korta ordalag nämna, så sammanblandas ofteligen
‘västerländsk humanism’ med de mänskliga rättigheterna - men det är inget
västerländskt över dessa, ibland sammankopplas ‘den’ med kristendomen, men som
vi just sätt så är det kristna kärleksbudskapet samt den däri förekommande
humanismen ej ensam utan det finns andra och mycket viktigare delar av kristendomen
som icke är speciellt humana - t.ex. grunden, dekalogen; sist jag tittade i
kartboken så låg Israel i Mellersta Östern, ock så gjorde det ack för 2000 år
sedan - d.v.s. västerländsk ‘humanism’ är österländsk sådan, från Europas sida
sett. 1946 när FN utsåg en kommitté av filosofer, historiker samt advokater som
finge i uppgift att titta över världens kulturer för att hitta gemensamma
nämnare så att man kunde utarbeta de mänskliga rättigheterna, man togo kontakt
med tänkare og statsmän över hela jorden, d.v.s. inte enbart inskränkt från
Europa, västerlandet, kristna, og så vidare, Glendon skriver “[t]o the committee’s surprise, the list of basic rights and values
they received from their farflung sources were essentially similair” - d.v.s.
inget västerländskt över det utan mer av en universialitet, om man nu önskar nyttja sådana termer.1)
Fotnot:
1) Glendon, “Knowing the Universal Declaration of Human Rights”, i Notre
Dame Law Journal, May 1998 här citerad i, “A survey of human-rights law”, bilaga
till The Economist, Dec 5th-11th 1998:8.
~
Från boken Postmodernisme premillénaire.
Nessun commento:
Posta un commento