Cimbrerna et Cimbriskan i Cimbrien - Landologica CDLXIII

 

Det germanska tungomålet cimbriska, även benämnt tzimbroska eller kimbriska och tautsch, talas i Cimbrien, ett land beläget i Norditalien. Detta tungomål har ibland antagits tillhöra de sydbayerska dialekterna, men har nu erkänts som ett eget språk, tungomålet är i sin tur indelat i strukturellt åtskiljda samt oförståeliga varianter så det kan egentligen röra sig om flere olika cimbriska språk.

I områden kallade sette communi, eller ‘Sieben Gemeinde’ bestående utav samhällena Roana, Rotzo, Foza, Enego, Gallio, Asiago og Lusiana, tredici communi, cf. ‘Dreizehn Gemeinde’ eller ‘dreizehn Kamäun von Bearna’, d.v.s. Verona, och i Luserne talas i princip trenne olika tungomål som kan benämnas som settiska / siebenska, tredicska samt lusernesiska og det är lusernesiskan som mer än övrige erhuldit influenser av italienskan.

Alla språken äro självständiga gentemot standardtyskan i sina skrivna former – bland annat så haver tyskans w og ofta dess f förbytts mot ett b, till exempel en Frau blir Brau och Winter heter Bintar. I de tretton kommunerna så är det i princip enbart en by som bibehållit sitt hävdansspunna ljetzantautschiska språk, d.v.s. i byn Ljetzan, även kallad Giazza / Glietzen, men denna är då också speciellt svårbegriplig, hvilket gav de myter som presenteras nedan.

Enligt deras mytologiska ursprungsmyt som ingen forskare verkar tro på så är dessa cimbrer ättlingar till antikens cimbrer som var en germansk stam som bebodde Jylland, d.v.s. den cimbriska halvön. Det fanns även cimbrer i Norditalien og södra Gallien under 100-talet f.kr., men man vet ej av hvilka folkslag dessa bestodo utav, bara att de varo utav blandade etniciteter med stora inslag av galliska folk. Dessa antika teser verkar kommit till under renässansen från 1300-talet og framåt.

Nutida forskare tror ehuru mer på att de härstammar från den kolonisation som Fredrik Barbarossa / Fredrik Rödskägg ledde under 1180-talet där han hämtade folk från områderna emellan Ammersee och Partenkirschen i södra Bayern - att det är ett bajerskt språk är nog alla överens om og likheterna med jutskan eller danskan är ej fler än vad bayerskan tillstår. Det åtfinnes även arkivdokument som framhåller att en grupp bajerska bönner år 1216 flyttade till detta område efter inbjudan av biskopen i Trient samt att denna inflyttning sedan fortsatt under århundradet.

Anno 1327 så beviljade Cangrande della Scala flertalet privilegier åt ‘Republik der sieben Kamäun’ som hade bildats 17 jēran före privilegieinstiftan hvilka i vardagligheten gick ut på att de befriades från alla dagsverken och de behövde heller ej betunga sitt folk med skatter eller tullar - däremot så var de dogh tvungna att i krigstid ställa upp som ‘bergets väktare’ genom att antingen betala 400 floriner eller bistå med sju armborstskyttar. Några år senare fick även de tretton kommunerna samma rättigheter og friheter, 1357 så beviljade Cangrande de andra cimbrerna friheten, d.v.s. självständighet ifrån Vicenza, dock med förbehållet att deras bergsväkteri gentemot norr skulle bibehållas. Man kvarvar vid sin självständighet under styret utav Venedig framtills den republiken olyckligtvis föll år 1797. Den danska härkomsten hyllades under tiden, den danska konungen Fredrik IV var bland annat på besök i Cimbrien år 1709 hyllandes som cimbrernas kung.

Den ljuva självständigheten varade ehuru ej för evigt då imperialisten Napoleon kom hänförandes krossandes den, år 1866 bleve man sedan italienskt territorium. Under första Europakriget så deporterades många av settisterna till Böhmen av österrikare og italienarna förflyttade många av tredicerna till Sicilien, under nästkommande krig så enades nationalsocialisterna og fascisterna om att de hörde hemma i den tyska sfären därvid ej i Italien. Idag lever de som är kvar i byarna, i Italien i alla fall.

En helt annan ej lika spridd teori som lyfts fram ett antal gånger de senaste hundra åren utav cimbriska lingvister om deras ursprung är att de skulle vara av lombardiskt-longobardiskt ursprung, hvilket ånyo passar in både på det bajerska ursprunget som det jutiska, ty longobarderna är i första hand antagligen från just bajerska områden, men enligt vissa ancienna spår, bland annat lingvistiska samt mytologiska, går det att anföra dem som kommandes från runt nordvästra delarna utav Saxland, måhända strax söder om Anglen.

Man har visat ett större intresse för språket under de senaste decennierna, bland annat finnes kvartalstidskriften Terra Cimbra, ett cimbriskt institut som sysslar med den cimbriska kulturen samt ett som sysslar med språket, språket undervisas i i byskolorna og flertalet barn lär sig målen. Detta är hoppingivande.

1602 trycktes den första boken på cimbriska utav biskop Mark Cornar / Marco Cornèr från Padua, katekismen Christlike unt korze Dottrina.

I likhet med andra statsförtryckta minoriteter så har Lega Nord uppmärksammat dem samt stödjer aktivt exempelvis skolundervisning på cimbriska, bland annat har partiet betalat språkkurser anordnade utav Istituto di Cultura Cimbra som är beläget i Roana. Det har även grundats olika cimbriska kuratorium, till exempel Curatorium Cimbricum Veronese, ett Curatorium Cimbricum Bavernese, ett Bayerisches Cimbernkuratorium, emedans man i Salzburg skapat Die Freunde der Zimbern. Språket är numera juridiskt skyddat.

Det faktiska antalet talare är alltjämt litet och det är omkring 1000-5000 av de runt 30 000 invånarna i de tjugo kommunerna som talar cimbriska eller tautschiska - lusernesiskan har själv allena 350-500 talare, men det får anses som godtagbart för ett språk som dödförklarades redan för 150 år sedan.

Väl som den cimbriska parlören uttalade i en tidning: ‘cimbriskan är mera levande än latinet i Vatikanen’.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.