venerdì 24 aprile 2020

Syndikalismen - Postmodernisme premillénaire IC




 
Syndikalismen är en marxistisk-socialistisk avyttring som vill skapa samhället som ett syndi­katsamhälle. Vägen dit kommo man med revolution samt i lenin-elitistisk tradition anser man att en indelning under revolutionen kan göras ifråga om de som äro upplysta og de som äro vägleda, men man distinktserar sig ändock ifrån Lenins teori då man icke för fram partiet som någon ledargestalt.1) Man äro till skillnad från andra socialistiska rörelser individinriktade, d.v.s. man ser individen som den primära sociala enheten i samhället men dymedelst de kollektiva förhållningssätten betonar man att man samtidigt ser individerna som starkt sociala samt også som kollektiva varelser, individerna “betraktas alltid som ingåendes i kollektiv grundade på produk­tions- och arbetsgemenskap”, och fackförbunden2) - men tragiken ligger inte uti här utan uti att man genom det syndikalistiska tänkandet og samhällsbyggnationen är intvingad i detta kollektiva spektra. Målet för en syndikalistisk politik är ett självstyrande samhälle utan stats­makt - man ser icke nationen som en social enhet utan är dock starkt globala, termen ‘internationella’ som oftast används i sammanhanget är ju en termenologisk omöjlig­het om inte nationer existerar, i sin framtoning. Metoden för att krossa statsmakten ligger i att man vill nyttja en sorts storstrejk og därmed krossa statsmakten, denna kallas “de korslagda armarnas revolution“, främst företrädd utav anarkosyndikalismen - detta som förberedelse för den revolution som beskådas.3) Efter revolutionen så skall samhället styras genom fackförbunden eller syndikaten som de kallas - man vill således ha ett korporatistiskt samhälle, ett gillesamhälle.4) Ett samhälle som såtillvida totalt baseras på ekonomi och istället för staten så skall det vara syndikaten som tager över produktionsmedlena. Man vill inte låta socialistiska grupperingar taga över makten över staten för man inser att detta enbart innebär ett nytt maktcentra som kommer att “utnyttja sin makt för att bevara en statlig tvångsordning” - man vill ha en “socialism utan omvägar”.5)







Fotnoter:
1) Larsson, 1994:84: Se även Lagerström, Syndikalismen, 1987:12.
2) Larsson, 1994:85.
3) Enligt ibid:85.
4) En utveckling utav syndikalismen var gillesocialismen som främst var en reformistisk rörelse, se ibid:87.
5) Dahlberg ø Tingsten, 1937:342 og Lagerström, 1987:12; Syndikalismen har aldrig spelat en speciellt stor roll i Sverige även om till exempel SAC finns, för den tidiga historiken kring svensk syndikalism se Åman, Svensk syndikalism, 1938 som innehåller en mängd intressanta citat samt Lagerström, 1987 som også sätter syndikalismen i relation till andra socialistformer – i dessa båda ges relativt omfattande information kring syndikalism men man bör ehuru här taga extra beaktande att många samhällsböcker överlag och dessa speciellt icke är några opartiska, eller ens försök till någorlunda opartiska, reflekterande, alster.

~

 

Nessun commento: