Syndikalismen är en
marxistisk-socialistisk avyttring som vill skapa samhället som ett syndikatsamhälle.
Vägen dit kommo man med revolution samt i lenin-elitistisk tradition anser man
att en indelning under revolutionen kan göras ifråga om de som äro upplysta og
de som äro vägleda, men man distinktserar sig ändock ifrån Lenins teori då man
icke för fram partiet som någon ledargestalt.1) Man äro till skillnad från
andra socialistiska rörelser individinriktade, d.v.s. man ser individen som den
primära sociala enheten i samhället men dymedelst de kollektiva
förhållningssätten betonar man att man samtidigt ser individerna som starkt sociala
samt også som kollektiva varelser, individerna “betraktas alltid som ingåendes i
kollektiv grundade på produktions- och arbetsgemenskap”, och fackförbunden2) -
men tragiken ligger inte uti här utan uti att man genom det syndikalistiska tänkandet
og samhällsbyggnationen är intvingad i detta kollektiva spektra. Målet för en
syndikalistisk politik är ett självstyrande samhälle utan statsmakt - man ser
icke nationen som en social enhet utan är dock starkt globala, termen ‘internationella’ som oftast används i
sammanhanget är ju en termenologisk omöjlighet om inte nationer existerar,
i sin framtoning. Metoden för att krossa statsmakten ligger i att man vill
nyttja en sorts storstrejk og därmed krossa statsmakten, denna kallas “de
korslagda armarnas revolution“, främst företrädd utav anarkosyndikalismen - detta som förberedelse för den revolution
som beskådas.3) Efter revolutionen så skall samhället styras genom fackförbunden
eller syndikaten som de kallas - man vill således ha ett korporatistiskt samhälle,
ett gillesamhälle.4) Ett samhälle som såtillvida totalt baseras på ekonomi och
istället för staten så skall det vara syndikaten som tager över
produktionsmedlena. Man vill inte låta socialistiska grupperingar taga över
makten över staten för man inser att detta enbart innebär ett nytt maktcentra
som kommer att “utnyttja sin makt för att bevara en statlig tvångsordning” - man
vill ha en “socialism utan omvägar”.5)
Fotnoter:
1) Larsson, 1994:84: Se även Lagerström, Syndikalismen, 1987:12.
2) Larsson, 1994:85.
3) Enligt ibid:85.
4) En utveckling utav syndikalismen var gillesocialismen som främst
var en reformistisk rörelse, se ibid:87.
5) Dahlberg ø Tingsten, 1937:342 og Lagerström, 1987:12; Syndikalismen har
aldrig spelat en speciellt stor roll i Sverige även om till exempel SAC finns,
för den tidiga historiken kring svensk syndikalism se Åman, Svensk syndikalism,
1938 som innehåller en mängd intressanta citat samt Lagerström, 1987 som også
sätter syndikalismen i relation till andra socialistformer – i dessa båda ges relativt
omfattande information kring syndikalism men man bör ehuru här taga extra beaktande
att många samhällsböcker överlag och dessa speciellt icke är några opartiska,
eller ens försök till någorlunda opartiska, reflekterande, alster.
~
från boken Postmodernisme premillénaire.
Nessun commento:
Posta un commento