Det syndikalistiska samhället skulle således hoppa
över den totalitära socialismens mellansteg men frågan är om ej även denna
syndikalistiska utopi utgöres utav en totalitär tanke, var finns tanken om
avvikelse? Man inrättar politiska organisationer utefter människors ekonomiska
preferenser utan att egentligen ta hänsyn till andra frågor, man ser att alla
inom de olika grupperna äro likställda då de borde hava samma intressen, men
vem säger att de skulle hava det, och vad händer med avvikande beteende? Något
de ej ens föreställer sig. Syndikalismen måste anses vara en totalitär samt stor
berättelse i og med att den vill omforma samhället in extenso samt då den ej
erbjuder avvikande beteende utan allt skall likriktas inom de olika ekonomiska
sfärer som anses finnas - detta alltså även om den vill avskaffa staten i
likhet med de totalistiska grannideologierna kommunism et anarkism, till detta
skall givetvis läggas att syndikalismen i likhet med dess naboideologier genom
en totalistisk indelning delar in samhället i de som ägo og de ägandelösa och
allt vad detta anses medföra. Den grundar sina tankar kring klass hvilket i
princip räcker för att sätta den som kontrahent gentemot postmodernismen.
~
Axat från boken Postmdoernisme premillénaire.
Nessun commento:
Posta un commento