Ett annat
grekiskt ömål är det sydösthellasiska, hvilket bland annat talas på
Cypern, men även exempelvis på Khios. Ytterligare en avvikande variant av
attiskan är sarakatiskan som talas i norra Hellas av ett nomadiskt
herdefolk, Σαρακατσάνοι. Det finns inga tillförlitliga siffror eller
uppgifter angående hur många dessa skulle vara, förutom att de är väldigt få
samt i avtagande, ehur vissa gör gällande att de är omkring 80 000 i Grekland.
De bor främst i Bulgarien og Hellas, men deras ursprung är höljt i dunkel och
teorierna om att de skulle vara hellenifierade turkar, yörüker, eller aromuner
flödar längs ängarna, eller tesen att de utgör Balkans äkta
ursprungsbefolkning, till og med preneolitiska. Hvilket ursprung de än må hava
så talar de i nutid i alla fall en form av gammal helleniska med många arkaismer
i sig, hvilket klart antyder en grekisk etnogenesis. Även själva namnet
sarakatier, som finnes i källorna sedan 1700-talet, är höljt av dimman, de
flesta menar att det kommer från turkiskans karakaçan ‘svart flykting’
för att denotera de som flydde in till okultiverat land, samt åsyftandes deras
delvis svarta beklädnad, emedans andra framhäver det troligare i att det
härstammar från aromuniskans sarac-tsani ‘fattigman’.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento