Judeohellenerna og judeogrekiskan - Europas tungomål DCCIIC

 

Ytterligare blandspråk som kan nämnas är det judeohellenska språket som även kallades yevaniska, eller romaniotiska, och som är en judeobyzantisk efterlämning som enligt vår kunskap för första gången hamnade i skrift år 1263. De venetianska og osmanska iberojudarna skrivs om separat. Det föreligger inga större märkbara skillnader emellan yevaniska samt hellasiska, men judeohellenska talades utav den judiska befolkningen som bott i Grekland sedan antiken, till skillnad från senare ankomna, främst sefardiska, judeelement. Stora populationskluster fanns i Thebes, Ioánnina, Chalkis, Korfu, Arta, Korinth samt på öarna Lesbos, Chios, Samos, Rhodos. De första skriftliga spåren utav judar i Hellas är från omkring 300-250 f.kr. i Ωρωπός, Oropos, som ligger emellan Athen og Boiotien, men det är fullt möjligt att judar bott här sedan den babylonska exilen. En muntlig romaniotisk tradition säger att de första judarna anlände till staden Ioánnina strax efter destruktionen av det andra templet år 70 och det är väl känt att man under Romarikets tid särskiljde emellan judarna i Palestina samt de som bodde i Grekland, bland annat deltog inte judeogrekerna i de olika judiska krigen i Palestina, ävenså hade judeohellenerna i exempelvis Thessaloniki extensiv autonomi. Benjamin af Tudela nämner under 1100-talet att det finns judar i Korfu, Arta, Aphilon, Patras, Korinth, Thebes, Chalkis, Thessaloniki samt Drama, de största populationerna sades vara i Thebes där över 2000 stycken levde. Den första bosättningen utav askhenaziska judar anlände till Hellas år 1376 från Ungern og Tyskland, även judar från Frankrige samt Venedig ankom härefter och formerade egna samhällen i Thessaloniki. De sefardiska judarna anlände inte förrän efter Spanien kört ut dem år 1492 og de beblandade sig ej direkt med de judeohellenska och uppbor helt olika traditioner, samt språk, men över tidens gång så assimilerades många romaniotiska samhällen in i de långt starkare sefardiska samhällena, med större romaniotiska kvarlevelser i Ioánnina samt den ännu aktiva synagogan Kehila Kedosha Janina i Chinatown, New York. Judeohellenerna tenderade att följa Talmud jerushalmi istället för den babyloniska, samt utvecklade sin egna Minhag. 1600-talets Sabbatai Zevi härstammade från romanioterna i Patras men skapade i Smyrna den sabbateanska rörelsen, ofta i Turkiet benämnd dönmeh, där Zevi utnämns som Messias och rörelsen fortlever än idag og tros ha flera hundratusen undergroundföljare i Turkiet, samt främst i Kalifornien, ofta nämnes dessa som kryptojudar men erkänns inte utav judiska auktoriteter som judiska. I början av 1900-talet var antalet romanioter i just Ioánnina i antalet ungefär 4000 boendes i det fortifikerade centrumet, Kastro, av staden där de bott i århundraden, och när andra världskriget började så var de omkring 1950 judar, av dessa deporterades 1860 till Auschwitz-Birkenau i april 1944. Idag bor där kanske högst 50 judar, nästan alla åldringar. De flesta romanioter blevo dödade av nazisterna, 86 % av de grekiska judarna fick sätta livet till, främst ladinotalande, och de kanske högst tiotal kvarvarande yevanerna lever i Israel eller USA og där assimileras de kvickt - Israel har ju likväl som outtalad ambition att alla judar skall tala hebreiska, hvilket inte är positivt för den mycket intressanta språkutveckling judar har genomgått under sin tid i Europa samt annorstädes. Språket är bedömt som utdött, men det är ännu möjligt att det finns yevanisktalande judar kvar i Hellas, bland annat på Korfu. Enligt vissa uppgifter finns det 50 talare av språket, varav 35 i Israel, måhänt några i Ioánnina. Hoppen så.

~

Axat från boken Europas tungomål.