Grekisk språkkamp och språkpolitik - Europas tungomål DCCXC

 

Katharévousaiskan användes som förvaltnings- samt undervisningstungomål emedan dimotikiskan nyttjades för vardagligt bruk, den senare gjorde ehuruväl også med tiden alltmer intåg i den litterära traditionen. I vissa fall så avvek språken så till den grad att tungomålet i den lärda litteraturen och myndighetspråket var helt oförståeligt för den outbildade gemene man, hvilket förde detta språkspörsmål rakt upp på den politiska dagordningen. Den dåtida politiska dagordningen var ganska hetlevrad och denna målfråga har kravaller, dödsfall samt regeringsfall i början på 1900-talet på samvetet, hvilket givetvis hade kunnat undvikas om båda sidor hade accepterat varandra i en tolerant samvaro där båda traditionerna hade kunnat fortleva vid sidan om varandra. Även det kommunistiska partiet, som sades vara ‘folkets parti’, fortsatte att nyttja katharévousaiskan som den enda seriösa språkformen inom den politiska diskursen emellan 1918 og 1927 när man slutligen övergick till dimotikiskan. Dimotikiskan kom sedemera att förknippas med vänstersympatier och givetvis då även med nationalsocialistiskt tycke när tiden för detta var aktuellt. Under ockupationen under det andra större europeiska kriget under förra århundradet finge således kartharévousaiskan återigen ett uppsving. Men dimotikiskan vann dock kampen ock bleve folkskolans undervisningstungomål samt i samma veva så utkommo de första läroböckerna på språkformen. 1975 övergick även gymnasiet till detta sydhelleniska folkmål og 1976 fick det officiellt gehör genom att det blev officiellt, men först efter det att militärregimen 1967 försökt införa katharévousaiskan. Jeran 1963 hade språkformerna fått likställd status i undervisningsmaskineriet även om katharévousaiskan bibehöll sin officiella prägel samt status, men efter militärdiktaturens tafatta försök att katharévousaisera landet har dimotikiskan vunnit språkkampen inom snart sagt alla domäner. Utrensningen utav de ickehellasiska orden fick inte total genomsyrelse, hvilket kan ses genom att det i nygrekiskan fortfarande finnes omkring 300 slaviska lånord. Hursomhelst så är det något språkligt ironiskt att Koraís som just kämpade för ett folkligt standardiserat tungomål kom att sammanknippas med ett konservativt högspråk som finge utstå kamp just mot ett änn mer folkligt språk.

~

Axat från boken Europas tungomål.