Språkförmågans utveckling og hjärnstorleken - Eurasiens språkfamiljer XXV

 

Alla borde eljes vara överens om att språkförmågans utveckling må havandes skett senast någon gång den senaste årmiljonen, då hjärnvolymen havandets ökat med nästan det dubbla. Hjärnvolymen började förvisso att öka för redan tre miljoner jeeran sedan, men hastigheten i förändringsprocessen ginge antagligen snabbare under den senaste årmiljonen, lärledes under Homo erectus tid men redan habilis hade en hjärna större än schimpansen, kunnandes eventuellt indikera språkförmåga. Man antar også att utvecklingen utav förmågan havandes pågått under en längre tid, då det äro flertaliga genetiska säregenheter i samklangighet som behöves för att man skall kunna föra sig med ett tungomål - og genetisk förändring tager ofta igge vid i ett rasande tempo utan pågår under långa tidsepoker, og det kunne lika gärna vara slumpen som har fört oss fram till den situation som vi nu befinnom oss i. Man kunne icke heller utesluta att det hava skett genom ett naturligt urval både vid överlevnadsfrekvensen hos de med större talförmåga, eller på detta tidiga stadium kanske man hellre skall kalla det ljuddiffereringsförmåga, då de hade bättre möjligheter att kommunicera og därmed jaga samt överleva, og att det i reproduceringsavseende bleve en prioritering utav denna förmåga på grund av dessas bättre överlevnadsmöjligheter. Detta kan i vissas instängda ögon ses som om det menas havandes varit en könsspecifik utveckling, men så är givetvis ej fallet, ty överlevnaden av arten hänger icke på ett kön allena utan på alla de individer som däri ingår, att anförskaffa mat genom olika förfaranden äro ej ett köns syfte, utan både kvinnor såsom männ havo med största sannolikhet, men kanske med olikhet i olika kulturer, varit verksamma inom de flesta områdena, allt från jagt till samling, från beredning till uppfostring - i det sistnämnda havandes ju dessutom språken en given plats.

~

Axat från boken Eurasiens språkfamiljer.